Clicky clicky music blog
Gud i himlen, vad jag skulle vilja åka över och spela igen.
Jag sitter och spelar in just nu, så jag har inte mer tid för tillfället...
Beppe Special
Ok, reklam ska heslt hållas borta från webbplatser och bloggar etc. men jag känner ändå att jag måste säga:
TACK till 4Sound som har varit snälla nog att sponsra mig med en laptop för inspelning!
Den kommer garanterat att gå varm här hemma och i framtida replokal. Om vi nu hittar någon.
Jag har redan börjat jobba med den och har i två dagars tid försökt ställa ett tillfredställande pianoljud. Jag tänker att pianoljudet är det viktigaste eftersom nästan alla nya låtar är skrivna och baserade på piano...
Beppe hjälper till så gott han kan, han är med överallt mest hela tiden.
TACK till 4Sound som har varit snälla nog att sponsra mig med en laptop för inspelning!
Den kommer garanterat att gå varm här hemma och i framtida replokal. Om vi nu hittar någon.
Jag har redan börjat jobba med den och har i två dagars tid försökt ställa ett tillfredställande pianoljud. Jag tänker att pianoljudet är det viktigaste eftersom nästan alla nya låtar är skrivna och baserade på piano...
Beppe hjälper till så gott han kan, han är med överallt mest hela tiden.
REPLOKAL SÖKES!
Är det någon i Malmö som har en ledig replokal?
Vi har tyvärr tvingats flytta ut ur vår eftersom kontraktet gick ut och nu vill vi repa igen!
Om någon vänlig själ vet något, kontakta mig!
Vi har tyvärr tvingats flytta ut ur vår eftersom kontraktet gick ut och nu vill vi repa igen!
Om någon vänlig själ vet något, kontakta mig!
2007
Så har ännu ett år dragit sin kos och lämnat oss i händerna på en främling - 2008.
Hoppas 2008 visar sig vara en reko dam eller herre och någon som håller en vakande hand över oss istället för att vårdslöst borsta bort oss som vore vi ohyra.
Ibland kändes det som om 2007 hyste den uppfattningen om oss att vi bara var till besvär...
Jag hade inte tänkt göra någon årslista för det känns så jävla tradigt, men jag ska ändå rabbla lite saker eftersom året är slut och allt.
Utan någon rangordning får dessa saker vara med på min årsbästalista:
1.Resan till USA i Mars.
När planet lyfte och vi faktiskt var på väg till det stora landet i väst, bort från skiten i Malmö, då föll ett skyfall av stora tunga stenar från mitt bröst och det var som om jag andades ordentligt igen för första gången på evigheter.Hela vistelsen i Austin och SXSW var fantastisk. New York var kallt och jobbigt bitvis, men ändå så otroligt att uppleva.
Bara jag och Sara. Utan bekymmer. Lyckliga tillsammans. Ja vi spelade ju också - 10 spelningar blev det i Austin och N.Y. De flesta var riktigt roliga och lyckade, det var nog mest ett par av de i N.Y. när vi hade magsjuka som var lite jobbiga att genomföra.
2. I november förlovade vi oss, jag och Sara. Det är det mest vuxna jag har gjort och antagligen det bästa också!
3.Att jag spelade in och släppte gratis EP:n "I Saw My Reflection And I Didn't Recognize Myself" för ett par veckor sedan och det faktum att en del faktiskt har skickat brev till mig och tackat för låtarna och min musik i allmänhet. En del har skickat med en slant också, vilket känns stort och fantastiskt och jag klurar på ett sätt att säga tack tillbaks. Jag glömmer er inte!
4.Jag fick jobb ett par månader och för första gången på...ja, hela mitt liv egentligen...så hade jag pengar över när hyran och räkningarna var betalda. Nu är jag arbetslös och pank igen. Det var ett kort nöje, samtidigt som jag aldrig hade tid eller ork att göra musik när jag jobbade, så det var ju två sidor på myntet ändå. Hade jag fortsatt jobba så hade jag garabterat inte släppt gratis ep:n...
5. The National "Boxer".
Årets skiva i mina öron i allafall. Vackert, mörkt, humoristiskt och egensinnigt på en gång. Otroligt bra!
6. Radical Face "Ghost".
Första gången Sara spelade en av låtarna på den här skivan så tänkte jag att jag kunde sluta med musik på en gång, för det kan aldrig bli så bra som det här ändå...jag har sansat mig lite nu och tänker i allafall fortsätta med musiken, men satan vilken bra skiva det är. Skruvat, klaustrofobiskt, bombastiskt, skrikigt och viskande. Samma känsla som när jag första gången hörde Neutral Milk Hotel infann sig när Radical Face dök upp. Jag rekommenderar det varmt!
7. Jag är 33 år och i hela mitt liv har jag aldrig ägnat en tanke åt träning. Visst har jag joggat en 7 - 8 gånger, men inte mer än så. Sent i somras/höstas började jag träna yoga och det har räddat mitt liv känns det som. Mitt psyke hade varit i mycket sämre skick om det inte vore för tränandet, helt klart, så jag får tacka Sara för att hon tjatade på mig och Mine som har studion för att hon är en så fantastisk lärare och en sådan generös person!
8.Jag fick någonstans lusten tillbaks till att spela i band. Det tog tid, men nu finns den där igen och i mitt huvud snurrar planer och idéer jag hoppas kommer bli verklighet.
9. Jesper Kumberg, Anders Weberg, Anders Mortensen, Magnus Josefsson, Daniel Jansson och Peter Broch.
När de där citizensarna hoppade av bandet blev det så märkligt tomt i musikkretsarna runt mig. Som om alla försvann in i ett vaacuum och jag hamnade utanför det hela. De här killarna har funnits kvar och stöttat och hjälpt när det känts som allra mörkast och jag vet inte riktigt hur jag ska tacka ordentligt för det...
10. Förra året hade jag en del punkter med dåliga saker också, men jag är så jävla trött på dåliga saker att jag skiter i dem den här gången. Jobbiga saker och människor som gör jobbiga saker får klara sig utan mig den här gången.
Jag hoppas att ni som följt med mig under året/åren fortsätter göra det, för någon gång kommer det en ny skiva, det lovar jag. Jag hoppas också att ni alla får ett underbart 2008!
Var snälla mot varandra, det behövs i den här världen.
Hoppas 2008 visar sig vara en reko dam eller herre och någon som håller en vakande hand över oss istället för att vårdslöst borsta bort oss som vore vi ohyra.
Ibland kändes det som om 2007 hyste den uppfattningen om oss att vi bara var till besvär...
Jag hade inte tänkt göra någon årslista för det känns så jävla tradigt, men jag ska ändå rabbla lite saker eftersom året är slut och allt.
Utan någon rangordning får dessa saker vara med på min årsbästalista:
1.Resan till USA i Mars.
När planet lyfte och vi faktiskt var på väg till det stora landet i väst, bort från skiten i Malmö, då föll ett skyfall av stora tunga stenar från mitt bröst och det var som om jag andades ordentligt igen för första gången på evigheter.Hela vistelsen i Austin och SXSW var fantastisk. New York var kallt och jobbigt bitvis, men ändå så otroligt att uppleva.
Bara jag och Sara. Utan bekymmer. Lyckliga tillsammans. Ja vi spelade ju också - 10 spelningar blev det i Austin och N.Y. De flesta var riktigt roliga och lyckade, det var nog mest ett par av de i N.Y. när vi hade magsjuka som var lite jobbiga att genomföra.
2. I november förlovade vi oss, jag och Sara. Det är det mest vuxna jag har gjort och antagligen det bästa också!
3.Att jag spelade in och släppte gratis EP:n "I Saw My Reflection And I Didn't Recognize Myself" för ett par veckor sedan och det faktum att en del faktiskt har skickat brev till mig och tackat för låtarna och min musik i allmänhet. En del har skickat med en slant också, vilket känns stort och fantastiskt och jag klurar på ett sätt att säga tack tillbaks. Jag glömmer er inte!
4.Jag fick jobb ett par månader och för första gången på...ja, hela mitt liv egentligen...så hade jag pengar över när hyran och räkningarna var betalda. Nu är jag arbetslös och pank igen. Det var ett kort nöje, samtidigt som jag aldrig hade tid eller ork att göra musik när jag jobbade, så det var ju två sidor på myntet ändå. Hade jag fortsatt jobba så hade jag garabterat inte släppt gratis ep:n...
5. The National "Boxer".
Årets skiva i mina öron i allafall. Vackert, mörkt, humoristiskt och egensinnigt på en gång. Otroligt bra!
6. Radical Face "Ghost".
Första gången Sara spelade en av låtarna på den här skivan så tänkte jag att jag kunde sluta med musik på en gång, för det kan aldrig bli så bra som det här ändå...jag har sansat mig lite nu och tänker i allafall fortsätta med musiken, men satan vilken bra skiva det är. Skruvat, klaustrofobiskt, bombastiskt, skrikigt och viskande. Samma känsla som när jag första gången hörde Neutral Milk Hotel infann sig när Radical Face dök upp. Jag rekommenderar det varmt!
7. Jag är 33 år och i hela mitt liv har jag aldrig ägnat en tanke åt träning. Visst har jag joggat en 7 - 8 gånger, men inte mer än så. Sent i somras/höstas började jag träna yoga och det har räddat mitt liv känns det som. Mitt psyke hade varit i mycket sämre skick om det inte vore för tränandet, helt klart, så jag får tacka Sara för att hon tjatade på mig och Mine som har studion för att hon är en så fantastisk lärare och en sådan generös person!
8.Jag fick någonstans lusten tillbaks till att spela i band. Det tog tid, men nu finns den där igen och i mitt huvud snurrar planer och idéer jag hoppas kommer bli verklighet.
9. Jesper Kumberg, Anders Weberg, Anders Mortensen, Magnus Josefsson, Daniel Jansson och Peter Broch.
När de där citizensarna hoppade av bandet blev det så märkligt tomt i musikkretsarna runt mig. Som om alla försvann in i ett vaacuum och jag hamnade utanför det hela. De här killarna har funnits kvar och stöttat och hjälpt när det känts som allra mörkast och jag vet inte riktigt hur jag ska tacka ordentligt för det...
10. Förra året hade jag en del punkter med dåliga saker också, men jag är så jävla trött på dåliga saker att jag skiter i dem den här gången. Jobbiga saker och människor som gör jobbiga saker får klara sig utan mig den här gången.
Jag hoppas att ni som följt med mig under året/åren fortsätter göra det, för någon gång kommer det en ny skiva, det lovar jag. Jag hoppas också att ni alla får ett underbart 2008!
Var snälla mot varandra, det behövs i den här världen.
Ströget en kall dag
Foto:Sara Culler
I går tog jag gitarren och stack till Köpenhamn för att spela på gatan. Jag kan inte påstå att jag blev rik, men det täckte bussresan och lite till.
Det är en märklig känsla att stå på gatan och spela för folk som bara går förbi. De flesta stannar inte upp och de som gör det står bara ett par sekunder. Förutom barn, märkte jag - de var glada och fina och stod kvar länge och lyssnade och diggade...
Det var satans kallt att spela och fingerspetsarna var mer som isklumpar än något levande efter ett tag. Detta trots att jag fick ett par fingervantar av Sara för att värma mig lite.
Det är märkligt som sagt, men ganska kul på något vis och jag funderar på att ta mig in igen snart och spela lite till. Det behövs lite indiepop som kan konkurrera med de fjäderbeklädda panflöjtsindianerna som hoppar runt till förinspelad musik...
Sedan påminner jag igen om gratis ep:n som finns att ladda ner (se föregående inlägg) och passar på att tacka er som skrivit till mig!
/David
Nu jävlar...
I dag, den 17/12 är det min födelsedag och vilken bättre present kan jag ge mig själv än att ge bort musik till andra?
Det är roligare att ge än att få och i den andan uppmanar jag er alla att gå in på nedanstående länk, klicka och ladda hem 4 nya låtar, lite text och bild. Alltsammans är gratis om man vill. Man kan även hitta instruktioner för hur man gör för att betala för det om man hellre vill det.
Låtarna är samlade under titeln "I Saw My Reflection And I Didn't Recognize Myself" och är tänkta att fungera som en EP.
Hemmainspelat, oredigerat och omastrat, inget glitter eller bling bling, ingen dyr förpackning, ingen marknadsföring och ingen lyx, bara lite musik för att hålla mig själv vid liv.
Jag hoppas verkligen att ni tycker om det och att det kanske t.o.m. skänker lite glädje nu såhär veckan innan jul.
Ett stort TACK till Anders Mortensen som hjälpte mig med att få ihop paketet!
Kärlek och respekt
/David
Almost There...men bara nästan...
Nu har det snart gått två veckor av strul med slutfasen av mitt inspelningsprojekt och ikväll var det tänkt att det skulle lösas en gång för alla.
Nu blev det inte riktigt så trots alla ansträngningar av mig själv och min vän Danne.
Först var det plötsligt mono i hurlurarna och efter en halvtimme startade vi om datorn och då blev det stereo igen som det skulle. Försökte bränna mp3:orna på min dator, men det gick inte. Slösade en cd skiva på det.
Sedan fepplade vi ett tag med usb - minnen och windows mediaplayer. Konstaterade att det bästa sättet att få ut låtarna ur burken var att föra över dem på mitt usb minne och sedan tanka in dem på Dannes super laptop och där bränna på cd.
Bara det lilla problemet att det ju inte fanns någon cd på hans superlaptop så det blev ju svårt.
Ok, vi tankar in det på vår ordinära dator, den som jag skriver detta på. Men, nixpix - datorn hittar inga drivrutiner för usbminne och det är för lite kraft i datorn för att kunna ladda ner rutinerna för det. (detta är en dator från 1998 med windows - 98, ledigt utrymme 713mb)
Så...sista alternativet blev att danne får lägga över låtarna på sin andra dator när han kommer hem och maila dem till mig så jag kan öppna dem här (om nu datorjäveln fixar det)...bara det att när jag nyss lyssnade igenom låtarna så var allt som det skulle - förutom att det fattas ett par sekunder i slutet på sista låten och det ska fan inte vara så efter allt jävla jobb jag haft med det...
Datorer, haha! :-)
Så kära vänner, det dröjer lite till...ha tålamod!
När datorerna krånglar...
...så ser jag ut ungefär såhär...
Nu blev det inte riktigt så trots alla ansträngningar av mig själv och min vän Danne.
Först var det plötsligt mono i hurlurarna och efter en halvtimme startade vi om datorn och då blev det stereo igen som det skulle. Försökte bränna mp3:orna på min dator, men det gick inte. Slösade en cd skiva på det.
Sedan fepplade vi ett tag med usb - minnen och windows mediaplayer. Konstaterade att det bästa sättet att få ut låtarna ur burken var att föra över dem på mitt usb minne och sedan tanka in dem på Dannes super laptop och där bränna på cd.
Bara det lilla problemet att det ju inte fanns någon cd på hans superlaptop så det blev ju svårt.
Ok, vi tankar in det på vår ordinära dator, den som jag skriver detta på. Men, nixpix - datorn hittar inga drivrutiner för usbminne och det är för lite kraft i datorn för att kunna ladda ner rutinerna för det. (detta är en dator från 1998 med windows - 98, ledigt utrymme 713mb)
Så...sista alternativet blev att danne får lägga över låtarna på sin andra dator när han kommer hem och maila dem till mig så jag kan öppna dem här (om nu datorjäveln fixar det)...bara det att när jag nyss lyssnade igenom låtarna så var allt som det skulle - förutom att det fattas ett par sekunder i slutet på sista låten och det ska fan inte vara så efter allt jävla jobb jag haft med det...
Datorer, haha! :-)
Så kära vänner, det dröjer lite till...ha tålamod!
När datorerna krånglar...
...så ser jag ut ungefär såhär...
Stråkar och drömmar
Lördag. Grått.Eller var det fint väder? Jag vet inte riktigt, jag missade dagen på något vis.
I Torsdags var Tomas Ebrelius här och lade lite stråkar på en låt, det blev bra tror jag men jag måste klippa i ordning det hela lite innan jag vet, just nu är det stopp i huvudet på den låten och jag måste ta ett steg tillbaks för att kunna se konstruktivt på den igen. Men det blir bra...
På Måndag hoppas jag lösa problemen med att bränna MP3or på datorn och sedan borde det inte dröja innan jag kan slänga ut mitt inspelningsprojekt på nätet som jag lovat. Allt tar mer tid än man tror, men häng in there så kommer det lite musik snart, jag lovar!
I går natt drömde jag att jag var stålmannen och jag flydde från maffian i en bil tills jag insåg att det var bättre att flyga. Hamnade med Sara på landet hos en familj som hade flytt civilisationen. Pappan i familjen var obehaglig, en sektledartyp och han försökte ha ihjäl oss med gift i maten.
Sedan blev det en annan dröm där jag kom hem efter att ha varit bortrest en tid och då hade en före detta bekant hängt upp ett stort collage med text och bilder där jag o Sara blev hånade och förlöjligade.
Irriterande drömmar som hängde kvar i humöret på något sätt.
I morse vaknade jag vid halv sju av att en granne hade fest och spelade "One" med U2 på väääldigt hög volym, men det är en fin låt så det gjorde inget.
Jag kom att tänka på en sommarnatt när jag satt på balkongen med ett glas vin, det var alldeles tyst och stilla ute, ljummet och vackert. Plötsligt hördes "Godess On A Highway" eka någonstans nerifrån gatan och det var så rätt, så vackert och magiskt att jag trodde det var en dröm. Det var det inte, bara en magisk stund.
I Torsdags var Tomas Ebrelius här och lade lite stråkar på en låt, det blev bra tror jag men jag måste klippa i ordning det hela lite innan jag vet, just nu är det stopp i huvudet på den låten och jag måste ta ett steg tillbaks för att kunna se konstruktivt på den igen. Men det blir bra...
På Måndag hoppas jag lösa problemen med att bränna MP3or på datorn och sedan borde det inte dröja innan jag kan slänga ut mitt inspelningsprojekt på nätet som jag lovat. Allt tar mer tid än man tror, men häng in there så kommer det lite musik snart, jag lovar!
I går natt drömde jag att jag var stålmannen och jag flydde från maffian i en bil tills jag insåg att det var bättre att flyga. Hamnade med Sara på landet hos en familj som hade flytt civilisationen. Pappan i familjen var obehaglig, en sektledartyp och han försökte ha ihjäl oss med gift i maten.
Sedan blev det en annan dröm där jag kom hem efter att ha varit bortrest en tid och då hade en före detta bekant hängt upp ett stort collage med text och bilder där jag o Sara blev hånade och förlöjligade.
Irriterande drömmar som hängde kvar i humöret på något sätt.
I morse vaknade jag vid halv sju av att en granne hade fest och spelade "One" med U2 på väääldigt hög volym, men det är en fin låt så det gjorde inget.
Jag kom att tänka på en sommarnatt när jag satt på balkongen med ett glas vin, det var alldeles tyst och stilla ute, ljummet och vackert. Plötsligt hördes "Godess On A Highway" eka någonstans nerifrån gatan och det var så rätt, så vackert och magiskt att jag trodde det var en dröm. Det var det inte, bara en magisk stund.
A Reason to Keep Struggling: a letter from a stranger made my day
Hi, David. Unfortunately for me I cannot read Swedish, so this may be a completely inappropriate response to this blog post, but I wanted to say that I just found the Youtube videos of the new songs you recorded in your living room in September. Wow, the song "Line" is superb and immediately struck a chord with me. I am so very much looking forward to a second David Fridlund solo album. As I said, I can't read Swedish, so I don't know how that's coming along, but I want to wish you the best of luck with it. I've kept up with your myspace blog in English, and it pained me to hear of you struggling financially, so I was wondering if there's some way your fans could make a direct donation toward helping you continue to write and record your music. I probably couldn't offer you enough to rent a recording studio , but it would feel nice to at least buy you a good dinner. :) Best wishes from the USA, -Brendan
__________________________________________________________________________________________
This one I write in English, sine the above letter is from an American. I just wanted to share this with everyone because it warmed my heart and it really made my day.
Brendan - I thank you from the bottom of my heart for writing such warming words to me!
And while on the subject, I will soon, very soon post a few new songs for free download...direct donations will be an alternative for those who want to pay something for the songs.
I'll be sure to make a BIG announcement about it when it happens.
Peace
/David
__________________________________________________________________________________________
This one I write in English, sine the above letter is from an American. I just wanted to share this with everyone because it warmed my heart and it really made my day.
Brendan - I thank you from the bottom of my heart for writing such warming words to me!
And while on the subject, I will soon, very soon post a few new songs for free download...direct donations will be an alternative for those who want to pay something for the songs.
I'll be sure to make a BIG announcement about it when it happens.
Peace
/David
Att köpa prylar...
Först säger jag tack till alla varma själar som gratulerat mig för förlovningen. Det var förvånande många som hörde av sig, tack för det!
Sedan en annan sak; det händer då och då att folk skriver och vill köpa tex. en David Fridlund eller D&tC- tröja av mig för att de vill stötta mig och hur värmande det än är så får jag faktiskt inte och har aldrig fått en spänn för att någon köper en tröja eller annan merchandise. De pengarna går till Adrian Recordings och Adrian och jag har ingen kontakt alls längre.
Så - om ni vill stötta mig är det bättre att köpa en skiva, då trillar det i allafall in några kronor en gång om året när försäljningen redovisas.
Om jag får råd i framtiden så ska jag trycka upp egna tröjor och sälja, eftersom det trots allt är jag som ritat citizensloggan men just nu har jag inte några planer på det...
En burk på byrån där vi samlar till något...
Sedan en annan sak; det händer då och då att folk skriver och vill köpa tex. en David Fridlund eller D&tC- tröja av mig för att de vill stötta mig och hur värmande det än är så får jag faktiskt inte och har aldrig fått en spänn för att någon köper en tröja eller annan merchandise. De pengarna går till Adrian Recordings och Adrian och jag har ingen kontakt alls längre.
Så - om ni vill stötta mig är det bättre att köpa en skiva, då trillar det i allafall in några kronor en gång om året när försäljningen redovisas.
Om jag får råd i framtiden så ska jag trycka upp egna tröjor och sälja, eftersom det trots allt är jag som ritat citizensloggan men just nu har jag inte några planer på det...
En burk på byrån där vi samlar till något...
Kärleken är allt.
Det är två år sedan jag började skriva här, två år sedan jag blev ännu en av alla de som kallar sig för "bloggare". Egentligen är jag inte så förtjust i det uttrycket för det låter liksom dussinaktigt, lite B på något vis...men nu är det så och jag har skrivit mer eller mindre regelbundet om mig och mitt liv och min musik. Mestadels har det varit ett jävla gnällande på det ena och det andra, jag har klagat på ganska mycket och därför är det nu dags att skriva något som bara är positivt och bra:
(Trumvirvel.......) jag har tagit steget in i det vuxna livet och friat till min älskade bästa vän, medmusiker och sambo Sara. Som tur var tackade hon ja och följaktligen är vi nu förlovade med ringar och hela köret! Det känns verkligen fantastiskt och vackert och vuxet och bra på alla vis.. Efter sex år tillsammans har vi varit med om det mesta, både himmel och helvete och det känns bra att "landa" på det här viset.
Kärleken rules!
Och (jag vet att det tar tid - mer tid än jag hade tänkt ) jag har har inte mycket kvar att göra på inspelningarna jag har pratat om ett tag...de kommer, jag lovar!
(Trumvirvel.......) jag har tagit steget in i det vuxna livet och friat till min älskade bästa vän, medmusiker och sambo Sara. Som tur var tackade hon ja och följaktligen är vi nu förlovade med ringar och hela köret! Det känns verkligen fantastiskt och vackert och vuxet och bra på alla vis.. Efter sex år tillsammans har vi varit med om det mesta, både himmel och helvete och det känns bra att "landa" på det här viset.
Kärleken rules!
Och (jag vet att det tar tid - mer tid än jag hade tänkt ) jag har har inte mycket kvar att göra på inspelningarna jag har pratat om ett tag...de kommer, jag lovar!
Jag känner på mig att nåt hemskt kommer att hända.
Jag vägrar att tro att man inte är mer än ett nummer, en siffra i statistiken.
Säger jag -Individ nr 1925
För det ligger ett lock över dagen, som en mörk ruvande skugga, en hand som sträcker sig efter mig. Kanske kliver det plötsligt in en galning med kniv i lägenheten när jag sitter med lurarna på skallen och jobbar med datorn. Vad gör jag då? Slåss jag eller är det lika bra att ge upp?
Nej fan, klart det inte kommer någon galning med kniv, det är bara en sådan märklig känsla i luften. En sista dagen på jorden - känsla.
När jag bodde i Solna brukade jag släcka lamporna i min etta och sitta vid fönstret och titta ut över husen och träden, jag bodde på femte våningen och såg höghusen i Blåkulla där de stod som stora hemuler och bortom dem Solna centrum. Himlen brukade lysa gul ovanför bebyggelsen och när tågen kom sprakade och blixtrade det över hela sfären som en elektrisk storm som brakade lös. Det var fint och ensamt, vackert och ledsamt på samma gång. Jag har lite av samma känsla i kroppen idag, även om jag inte kan se ut över Malmös hustak, även om det inte går några pendeltåg som lyser upp himlen som de gjorde i Solna och även om jag inte är ensam som jag var då.
Det är bara så kargt och dött.
Det är vackert och ensamt och jag bor här, men känner ingenting för det längre. I många år brukade jag njuta och nästan skratta bara av tanken på att jag bodde så centralt och så fint. När jag gick mina femtio meter till Ica kunde det bubbla i bröstet på mig av lycka, ren och oförställd glädje över att vara just där, just då. Det var ett tag sedan det bubblade så i mig och jag saknar det som fan, men jag vet att jag måste förlika mig med tanken på att jag alltid har varit och alltid kommer att vara en sökare, en som ständigt blickar bortåt, framåt, utåt. Jag kommer nog aldrig bli en sådan som är nöjd med det lilla, nöjd med att jobba, dricka öl på Fredagen och ha semester en vecka om året...jag vill tro att det finns mer än så. Det måste det göra.
Det måste det göra.
Frågan är bara om jag någonsin hittar vidare?
Fyra Låtar
Ok, dags att uppdatera lite. Jag har suttit fokuserad på datorn den senaste tiden och det börjar växa fram mer eller mindre färdiga versioner av fyra nya låtar. Det ska till lite smått och gott, bla. lite vackra vokaler av Sara innan det kan kallas färdigt.Sedan hoppas jag att min brorsa kan visa mig lite tricks när det gäller mastring/ mixning, för det verkar som att min dator redan börjar krokna lite, den sackar efter ibland och ibland blir det bara ljud i ena luren och då får man starta om den och hoppas på det bästa.
Det blir fyra låtar som sagt och det som stör mig lite är att "Line" - som var den första låten jag började med- nu har blivit den som jag tycker minst om...men smaken är som baken och förhoppningsvis kommer någon bli glad för den också.
Mer information kommer när det börjar bli klart.
Och det är fan höst igen och det vackra trädet på vår innergård tappade alla löv inom loppet av en vecka.Nu är det Mordor fram till våren kommer igen.
Tack för alla snälla ord!
Det blir fyra låtar som sagt och det som stör mig lite är att "Line" - som var den första låten jag började med- nu har blivit den som jag tycker minst om...men smaken är som baken och förhoppningsvis kommer någon bli glad för den också.
Mer information kommer när det börjar bli klart.
Och det är fan höst igen och det vackra trädet på vår innergård tappade alla löv inom loppet av en vecka.Nu är det Mordor fram till våren kommer igen.
Tack för alla snälla ord!
Lo-fi, Anyone?
Jag skiter i vilket nu, jag skiter i att cymbalerna är spruckna och att jag har trumpinnar från stenåldern, jag skiter i om jag får cykla flera mil med grejor på pakethållaren, jag skiter i Malmös motvind och jag skiter i att jag är hungrig. Jag ska spela in nu ett tag framöver och det får bli som det blir med allt annat. Jag orkar inte ens låtsas söka efter ett jobb för tillfället, jag tänker mig att det ramlar över mig när jag minst anar det.
Replokalen hälsade mig med en miljon fuktflugor, en del burkar, samt en fjäril som längtade ut i kylan. Cyklade hem med nya trumtagningar på portan och nu har jag suttit här och lekt med diverse instrument och slingor i ett par timmar. Beppe (vår katt) tycker jag är skittråkig, han klagar högljutt en stund innan han inser att han inte kan få mig att jaga honom just nu och går sedan och lägger sig på sängen ihoprullad som en kanelbulle.
Nu är klockan snart halv sju och fan, dagarna är för korta för att hinna med allt man tänker sig. Man måste ju äta till slut och sedan får man ju inte väsnas för sent på kvällen när man bor i lägenhet...gud, ge mig ett hus med källare där jag kan ha min studio...ge mig 10 miljoner...eller ge mig en hjärna som inte surrar så förbannat...
Det här är väl det som kallas lo-fi? Spruckna cymbaler och tejpade trumskinn...?
En fjäril som vill ut och en rostig gammal bil på parkeringen.
Replokalen hälsade mig med en miljon fuktflugor, en del burkar, samt en fjäril som längtade ut i kylan. Cyklade hem med nya trumtagningar på portan och nu har jag suttit här och lekt med diverse instrument och slingor i ett par timmar. Beppe (vår katt) tycker jag är skittråkig, han klagar högljutt en stund innan han inser att han inte kan få mig att jaga honom just nu och går sedan och lägger sig på sängen ihoprullad som en kanelbulle.
Nu är klockan snart halv sju och fan, dagarna är för korta för att hinna med allt man tänker sig. Man måste ju äta till slut och sedan får man ju inte väsnas för sent på kvällen när man bor i lägenhet...gud, ge mig ett hus med källare där jag kan ha min studio...ge mig 10 miljoner...eller ge mig en hjärna som inte surrar så förbannat...
Det här är väl det som kallas lo-fi? Spruckna cymbaler och tejpade trumskinn...?
En fjäril som vill ut och en rostig gammal bil på parkeringen.
Tack Sandra
Ja, jag måste säga tack till alla som skriver och säger snälla saker om min musik, ni ska veta att det betyder så jävla mycket att veta att det finns folk som faktiskt lyssnar och bryr sig...så - tack för det!
I dag band jag fast ett helt trumset på min pakethållare och lyckades med nöd och näppe få upp det till replokalen. Det tog en del svett och ett par vält med cykeln, men så småningom kom jag fram. I ett stycke och utan att vara arg eller sur. Någon bröt sig in i de flesta vindsförråden i vårt hus härom dagen och eftersom jag ändå skulle spela in trummor, så tog jag mitt kit från vinden så de inte försvinner...
Jag har påbörjat ett projekt som jag tror kommer bli riktigt trevligt och kanske t.o.m. njutbart att lyssna på när det är klart och först ut i detta projekt är en hyfsat ordentlig inspelning av "Line", som jag lade ut en hemmainspelning av på Utube för ett tag sedan. Folk har efterlyst en inspelning av låten och jag är populistisk och slänger kappan efter vinden och har således påbörjat arbetet med den...en dag skall ni få höra, jag lovar!
Sedan var det någon som ville höra historien om Björns Vänner och min medverkan i det. Det kanske kommer en berättelse om det också, men inte idag.
Nu ska jag fixa lite till med låtajävelen innan det ska handlas kvällsmat.
Hej på er.
I dag band jag fast ett helt trumset på min pakethållare och lyckades med nöd och näppe få upp det till replokalen. Det tog en del svett och ett par vält med cykeln, men så småningom kom jag fram. I ett stycke och utan att vara arg eller sur. Någon bröt sig in i de flesta vindsförråden i vårt hus härom dagen och eftersom jag ändå skulle spela in trummor, så tog jag mitt kit från vinden så de inte försvinner...
Jag har påbörjat ett projekt som jag tror kommer bli riktigt trevligt och kanske t.o.m. njutbart att lyssna på när det är klart och först ut i detta projekt är en hyfsat ordentlig inspelning av "Line", som jag lade ut en hemmainspelning av på Utube för ett tag sedan. Folk har efterlyst en inspelning av låten och jag är populistisk och slänger kappan efter vinden och har således påbörjat arbetet med den...en dag skall ni få höra, jag lovar!
Sedan var det någon som ville höra historien om Björns Vänner och min medverkan i det. Det kanske kommer en berättelse om det också, men inte idag.
Nu ska jag fixa lite till med låtajävelen innan det ska handlas kvällsmat.
Hej på er.
Nu är det över.
En alldeles vanlig, tråkig bild av en åker mellan Malmö och Lund
Så, nu är det höst och snart är det jul o nyår och sedan börjar det om igen. Knappt hinner dagen ta slut förrän nästa börjar, åtskilda endast av ett par korta timmars sömn där man - förhoppningsvis - kastas ut i härligt förrvirrade berättelser och platser innan man återvänder till verkligheten igen,börjar om.
Jag fick inte jobba kvar på kommunteknik längre för facket satte stopp för schemalagd timanställning, så jag fick gå. På samma arbetsplats finns (många jävligt trevliga typer absolut,men...) bla. en snubbe vars arbetsdagar mest gick ut på att åka runt och leta tomburkar och mynt. Han var trevlig, jag gillade att snacka med honom, men när t.o.m. alkisarna i slottsparken frågar vad det är för snubbe som åker runt och gräver i papperskorgarna efter burkar utan att tömma korgen och plocka upp det skräp som ligger runt bänken och papperskorgen, så måste man ju fråga sig hur arbetsledningen tänker när man behåller en sån lirare? Det kan bara hända på kommunen, för vilket privat företag hade hållit fast vid honom? Jag bara undrar.
Jag ska inte sörja över jobbet, men det var kul medan det varade och jag uppskattade verkligen att för en gångs skull ha pengar över efter hyra och räkningar...men, men...nu är det slut och det är dags att åter en gång bita i det sura äpplet och glida in på den förhatliga platsbanken och klicka runt bland alla jävla säljarjobb - de vars annonser inleds med :"Vi söker unga, hungriga säljare som älskar att tjäna pengar!". Jag hatar det, det borde fan vara förbjudet.
Igår träffade vi Mango. Han är en vän, kommer alltid att vara. Vi fikade och snackade och gjorde listor på positiva/negativa saker i livet. Vi kom fram till att det finns bra saker, saker att glädjas åt även om det kan vara svårt att se dem ibland.
Senare på kvällen kom han förbi med en mikrofon och ett stativ som jag fick låna. Så nu blir det pianoinspelningar i stereo! Framtiden har kommit till Fridlund/Culler-residentet. Jag har påbörjat ett litet inspelningsprojekt nu när jag har en dator och allt och förhoppningsvis resulterar det i något som alla kan ta del av. Så småningom.
Hoppas ni har det bra i det kalla landet Sverige.
Arbetarbrorsor
I går var det Söndag och jag jobbade 5-14. Sådär en 5.15 kom jag ner till Bo01 och började dagens runda och vem stöter jag på utanför Espressohouse om inte min brorsa. Han kör ut bakverk till den där kedjan, som under soliga dagar så gott som ensamt står för allt skräp på bo01, det är bara en jävla massa espressohousemuggar och bullpapper överallt. Vi satt en stund och snackade och det var en riktigt trevlig stund oss arbetare emellan.
Vi träffas för sällan, trots att jag lovade mig själv när min styvfarsa dog förra våren att så inte skulle bli fallet. Jag sade till mig själv att jag skulle träffa mina bröder och mina (få) vänner oftare än jag gjort innan, men det blir ju fan aldrig så. De finns där och ändå gör de det inte.Jag finns där och ändå gör jag det inte.
Den där korta pratstunden i går morse var värdefull just därför. Sen körde han iväg, vidare mot Trelleborg och Burlöv och vad det nu var mer och jag körde åt andra hållet i den becksvarta morgonen. Stjärnorna glittrade, Köpenhamn också, ett fartyg gled sakta in i Malmö hamn och soptunnorna var fulla med bullpapper. I ett hörn vid ett räcke vid båthamnen satt en av vildkatterna som finns där nere och slickade i sig av en stor spya och det kändes ganska vemodigt och eländigt.
Idag var jag och tittade på samme brors studiobygge på Norbergsgatan. Det börjar se riktigt fint ut nu, ser fram emot den dagen det blir färdigt. Fick låna en bas och en kompressor.Eller vad fan det heter. Nu har jag spelat bas i tre timmar och har blåsor på fingrarna. Den här bloggen var en paus och nu ska jag in och fortsätta spela.
Musik är fortfarande det som håller mig vid liv. Ibland.
Vi träffas för sällan, trots att jag lovade mig själv när min styvfarsa dog förra våren att så inte skulle bli fallet. Jag sade till mig själv att jag skulle träffa mina bröder och mina (få) vänner oftare än jag gjort innan, men det blir ju fan aldrig så. De finns där och ändå gör de det inte.Jag finns där och ändå gör jag det inte.
Den där korta pratstunden i går morse var värdefull just därför. Sen körde han iväg, vidare mot Trelleborg och Burlöv och vad det nu var mer och jag körde åt andra hållet i den becksvarta morgonen. Stjärnorna glittrade, Köpenhamn också, ett fartyg gled sakta in i Malmö hamn och soptunnorna var fulla med bullpapper. I ett hörn vid ett räcke vid båthamnen satt en av vildkatterna som finns där nere och slickade i sig av en stor spya och det kändes ganska vemodigt och eländigt.
Idag var jag och tittade på samme brors studiobygge på Norbergsgatan. Det börjar se riktigt fint ut nu, ser fram emot den dagen det blir färdigt. Fick låna en bas och en kompressor.Eller vad fan det heter. Nu har jag spelat bas i tre timmar och har blåsor på fingrarna. Den här bloggen var en paus och nu ska jag in och fortsätta spela.
Musik är fortfarande det som håller mig vid liv. Ibland.
Supervecka
Ok, lite svårläst kanske, men någon har uppenbarligen haft en supervecka .
Lördag. Vid 05.15 befann jag mig nere vid Bo 01 och tittade ut över havet. Stängde av motorn och saftblandaren på taket och tittade upp mot en överväldigande himmel späckad med stjärnor. Det var dödstyst, inte en människa i sikte. Jag såg flygplan blinka högt ovan huvudet och kom ihåg att jag inatt drömde att jag och min far skulle någonstans och vi reste på något vis igenom rymden. Jag minns att jag tittade ner mot planetens yta och såg städer och hav innan drömmen var slut och jag vaknade av att alarmet ringde för väckning halv fem.
Jag hittade en ny lapp idag. Ännu en kort berättelse, eller vad man ska kalla det. En sammanfattning av veckan som gått. Supervecka.
Dagens Roligaste
Denna underbara historia hittade jag på gatan
Kommer du ihåg hur det var när man var liten och skulle skriva berättelser i skolan? Det kunde vara korta små historier om allt och inget, själv skrev jag en gång en skräckis om en kista i ett slott och när man öppnade den så fann man.....en burk med slotts senap! Ouähh, buuh vad läskigt.
Nåja, idag fann jag denna något korta, men effektiva historia om en ödla. Kort men koncis som det heter.
Undrar bara när ödlan gick över gränsen och blev för störd. Hur var den innan, när den var störd men ändå höll sig på rätt sida av vansinnet? Jag undrar, jag undrar och aldrig lär jag få veta.
Line och Tears Are In Your Eyes
Bilden tagen från en svit jag gjorde under temat "Gator som inte finns"
Nu finns det i alla fall länkar till två låtar uppe på You Tube. Filmat och redigerat av Anders Weberg, framfört utan några pretentioner av mig hemma i vardagsrummet.
Line - skriven under 2005 efter att jag läst "Ett ögonblicks verk" av Anders Paulrud. En fin bok om ett liv och kärlek och längtan and what not...
Tears Are In Your Eyes - också från 2005. En personlig betraktelse över saker man gör och säger i stundens hetta.
Hoppas någon tycker det är njutbart.
Fler låtar kommer att komma upp så småningom när Anders har tid att redigera lite.