Day three.
Blogging in Swedish is over for a while, people write to me all the time, wanting me to write in English - so here goes...:
Day no. two in the Fashion Police studio, Stockholm is over. It was a very creative day, started out doing the piano foundation on "With Every New Day" and all in all I've now done the piano on eight tracks + drums on four of them.
We took an early night yesterday since I had a dinner invitation waiting. Today I guess we'll start where we left off last night - getting the drums done on "When You Leave" which is kind of a ballad with powerful choruses and a mighty horn arrangement that is yet to be done.
So many songs and so little time... I could stay in the studio for two weeks straight and easily have tons of things to do all the time. I have a good feeling about this session. It'll be great! My friend Daniel is hanging out here too, he played in my first band about ten years ago...he'll be doing some guitars and stuff.
We finished off last night by watching some funny utube clips, a hillarious one where to dead drunk men are trying to lift a big fucking heavy log up onto a bike to...eh, well, ...move it to somehere...they're not doing a too good a job...not even after taking off the shirt. http://www.youtube.com/watch?v=FG0Lxjldlas
Stockholm is nice. I don't think I'd want to move here again, cause I know how hard it is to find a place to live here...but I guess it's the same in Malmö these days. I remember how it used to be, way back in 1998 when I moved there. I looked up the number to a landlord,called them and told them I was looking for an apartment and the woman answered "ok, where in Malmö would you like to live?" About five minutes later I had an apartment!First hand lease.
Those were the days...
This morning I was walking around for a while just passing time until eleven and I got high on nothing. I just got into a vibe where everything was beautiful wherever I was looking. The grey heavy rain clouds hanging over the city, the empty streets, the wind playing in the surface of the water in Stockholm city. Even riding on the subway felt like a bliss and I took a deep breath as I entered the subway station at Medborgarplatsen.
Now I feel like the bigest cliché as I am sitting at a café with my laptop, drinking coffee and writing this. I just love feeling like a visitor, love walking around not having anything to do, no musts hanging over me, no job to go to, no rent to pay ( I whish!) and some money in my pocket to buy a coffee somewhere and just sit and look out the window all by myself.
I'm thinking about what I will name the record when it's done. That is always a hard nut to crack.
Oh well, it'll just have to wait for the time being.
Day 3 is about to begin and I am ready!
Daniel Jansson, a laptop, Magnus Josefsson fixing something, me playing the drums, Magnus and Daniel and then me at the drums again...
Day no. two in the Fashion Police studio, Stockholm is over. It was a very creative day, started out doing the piano foundation on "With Every New Day" and all in all I've now done the piano on eight tracks + drums on four of them.
We took an early night yesterday since I had a dinner invitation waiting. Today I guess we'll start where we left off last night - getting the drums done on "When You Leave" which is kind of a ballad with powerful choruses and a mighty horn arrangement that is yet to be done.
So many songs and so little time... I could stay in the studio for two weeks straight and easily have tons of things to do all the time. I have a good feeling about this session. It'll be great! My friend Daniel is hanging out here too, he played in my first band about ten years ago...he'll be doing some guitars and stuff.
We finished off last night by watching some funny utube clips, a hillarious one where to dead drunk men are trying to lift a big fucking heavy log up onto a bike to...eh, well, ...move it to somehere...they're not doing a too good a job...not even after taking off the shirt. http://www.youtube.com/watch?v=FG0Lxjldlas
Stockholm is nice. I don't think I'd want to move here again, cause I know how hard it is to find a place to live here...but I guess it's the same in Malmö these days. I remember how it used to be, way back in 1998 when I moved there. I looked up the number to a landlord,called them and told them I was looking for an apartment and the woman answered "ok, where in Malmö would you like to live?" About five minutes later I had an apartment!First hand lease.
Those were the days...
This morning I was walking around for a while just passing time until eleven and I got high on nothing. I just got into a vibe where everything was beautiful wherever I was looking. The grey heavy rain clouds hanging over the city, the empty streets, the wind playing in the surface of the water in Stockholm city. Even riding on the subway felt like a bliss and I took a deep breath as I entered the subway station at Medborgarplatsen.
Now I feel like the bigest cliché as I am sitting at a café with my laptop, drinking coffee and writing this. I just love feeling like a visitor, love walking around not having anything to do, no musts hanging over me, no job to go to, no rent to pay ( I whish!) and some money in my pocket to buy a coffee somewhere and just sit and look out the window all by myself.
I'm thinking about what I will name the record when it's done. That is always a hard nut to crack.
Oh well, it'll just have to wait for the time being.
Day 3 is about to begin and I am ready!
Daniel Jansson, a laptop, Magnus Josefsson fixing something, me playing the drums, Magnus and Daniel and then me at the drums again...
stockholm here I come!
Yes, jag är påväg nu! Sitter på ett skakigt x2000 på väg till Stockholm från Malmö. I morgon bitti klockan 10 börjar arbetet i studion! Det ska bli en intressant resa att spela in den här gången, det är ett nytt kapitel för mig och jag går in i det med öppna armar och ett öppet sinne. Vad som än händer så kommer det att bli bra, det är jag helt övertygad om. Enda frågetecknet är tiden - jag vet av erfarenhet att det aldrig går så fort att spela in i verkligheten som det gör i huvudet , där allting är enkelt och ingenting går fel. Bara att sätta upp en mick, koppla in och trycka på rec/play. Så är det ju nästan aldrig, det är allting någon sladd som glappar, någon kontakt som sprakar eller någon idiot som inte kan spela rätt ens efter tio tagningar (typ jag...).
Snart är vi i Nässjö...
Jag handlade i "restaurangvagnen" - kaffe, kanelbulle och två vatten för 52 kronor. I kassan stod en äldre man och jag frågade om det var okej att t lite varmvaten eftersom Sara, som också är med, hade te med sig. Jag förväntade mig att han skulle säga "javisst, det går bra!", men istället kved han (med den gnälligaste typen av nasal skånska): "Ja, egentligen ente. Det e ju här man ska handla det." Det är ju inte meningen att man ska ta med sig te och få vatten av oss".
- Ja, men det är ju inte precis så att jag inte redan har handlat något av er", försökte jag och svepte med handen över min bricka.
"Ja, men vi måste ju också gå runt" svarade den nasale mannen.
- "Jag tänker inte argumentera med dig om det", sade jag och räcte fram mitt betalkort, fast mitt rebelliska inre skrek i tystnad att jag skulle säga något i stil med:
"Din snåle fan, hur kan du stå här och gnälla om en kopp vatten när jag precis har handlat fika för femtitvå spänn! Är du dum i huvudet eller?!"
Men jag höll tyst och betalade, skrev på kvittot och ignorerade hans falska avslutningsfraser.
Jävla SJ. Jag knöt med andra ord handen i fickan som vi svenskar så ofta gör när vi blir upprörda.
Så till något helt annat: Postens nytillträdde VD avsade sig häromdagen sin lön - den där fantasilönen på 900 000 kronor i månaden. BRA GJORT VDn säger jag! Nu borde bara Postens styrelse, som ju faktiskt var de som förhandlade fram lönen, avgå. De har förbrukat sitt förtroende i mina och många andra postenmedarbetares ögon. Vet inte vad hon heter, men en av syrelseledamoterna intervjuades i nyheterna för ett par dagar sedan och när reportern ifrågasatte VD:ns höga lön svarade hon bara att "han kan ju inte jobba gratis bara för att han är pensionär".
Varför inte, säger jag. Vi som är relativt nya på Posten jobbar ju i stort sett gratis och jag är inte pensonär, men jag behöver pengar ändå. Kom igen och snacka när det är ni som springer i trappor med FEM olika sorters reklam vid sidan på en dag!
Ok, gnällandet är över, tågresan går vidare!
Stockholm, here I come!
ett par snabba bilder från första dagens arbete...vad sägs om Pink Floyds gamla mixerbord, även använt av Joy Division när det begav sig - Love will tear us apart bland annat...!
Snart är vi i Nässjö...
Jag handlade i "restaurangvagnen" - kaffe, kanelbulle och två vatten för 52 kronor. I kassan stod en äldre man och jag frågade om det var okej att t lite varmvaten eftersom Sara, som också är med, hade te med sig. Jag förväntade mig att han skulle säga "javisst, det går bra!", men istället kved han (med den gnälligaste typen av nasal skånska): "Ja, egentligen ente. Det e ju här man ska handla det." Det är ju inte meningen att man ska ta med sig te och få vatten av oss".
- Ja, men det är ju inte precis så att jag inte redan har handlat något av er", försökte jag och svepte med handen över min bricka.
"Ja, men vi måste ju också gå runt" svarade den nasale mannen.
- "Jag tänker inte argumentera med dig om det", sade jag och räcte fram mitt betalkort, fast mitt rebelliska inre skrek i tystnad att jag skulle säga något i stil med:
"Din snåle fan, hur kan du stå här och gnälla om en kopp vatten när jag precis har handlat fika för femtitvå spänn! Är du dum i huvudet eller?!"
Men jag höll tyst och betalade, skrev på kvittot och ignorerade hans falska avslutningsfraser.
Jävla SJ. Jag knöt med andra ord handen i fickan som vi svenskar så ofta gör när vi blir upprörda.
Så till något helt annat: Postens nytillträdde VD avsade sig häromdagen sin lön - den där fantasilönen på 900 000 kronor i månaden. BRA GJORT VDn säger jag! Nu borde bara Postens styrelse, som ju faktiskt var de som förhandlade fram lönen, avgå. De har förbrukat sitt förtroende i mina och många andra postenmedarbetares ögon. Vet inte vad hon heter, men en av syrelseledamoterna intervjuades i nyheterna för ett par dagar sedan och när reportern ifrågasatte VD:ns höga lön svarade hon bara att "han kan ju inte jobba gratis bara för att han är pensionär".
Varför inte, säger jag. Vi som är relativt nya på Posten jobbar ju i stort sett gratis och jag är inte pensonär, men jag behöver pengar ändå. Kom igen och snacka när det är ni som springer i trappor med FEM olika sorters reklam vid sidan på en dag!
Ok, gnällandet är över, tågresan går vidare!
Stockholm, here I come!
ett par snabba bilder från första dagens arbete...vad sägs om Pink Floyds gamla mixerbord, även använt av Joy Division när det begav sig - Love will tear us apart bland annat...!
Studio time!
Snart smäller det - i morgon åker vi till stockholm och börjar spela in!
Min Chef och jag
Jag jobbar som bekant som brevbärare för att försörja mig. Min ingångslön är 16000:- / månad innan skatt.
Min chef och tillika Postens VD har en ingångslön på 900 000 :-/ mån.
Är det bara jag som tycker att det är helt otroligt sjukt att någon har en sådan månadslön?
Någonting är väldigt fel när man betalar ut sådana löner. Vad har han gjort som rättfärdigar sådana fantasisummor? Kanske har han revolutionerat Postens organisation och därmed ökat effektiviteten på ett sätt man bara kunde fantisera om kunde ske?
Kanske är han Jesus och kommer att rädda oss alla?
Inte vet jag, men i mina ögon ser det jävligt illa ut.
Någonting måste göras, sådana här saker kan man inte bara knyta näven i fickan och muttra i fikarummet över för det här är så jävla fel.
Postarbetare i hela landet - förenen eder!
Min chef och tillika Postens VD har en ingångslön på 900 000 :-/ mån.
Är det bara jag som tycker att det är helt otroligt sjukt att någon har en sådan månadslön?
Någonting är väldigt fel när man betalar ut sådana löner. Vad har han gjort som rättfärdigar sådana fantasisummor? Kanske har han revolutionerat Postens organisation och därmed ökat effektiviteten på ett sätt man bara kunde fantisera om kunde ske?
Kanske är han Jesus och kommer att rädda oss alla?
Inte vet jag, men i mina ögon ser det jävligt illa ut.
Någonting måste göras, sådana här saker kan man inte bara knyta näven i fickan och muttra i fikarummet över för det här är så jävla fel.
Postarbetare i hela landet - förenen eder!
En kokt kräfta som blev en bil med en tant i.
Jag drömde en vääldigt märklig dröm om att jag och Sara skulle koka kräftor, men det var bara en kräfta och när vi hällde av vattnet och det var dags att äta så levde den fortfarande, den krälade omkring och mådde inte så bra. Ingen av oss klarade av att slå ihjäl den och plötsligt var den jättestor, den växte och växte tills den var stor som en bil och helt logiskt så var den plötsligt en bil och det satt en kvinna i den och ett barn i baksätet och kvinnan försökte starta bilen men den gick inte igång för den var ju egentligen en kokt kräfta men hur fan förklarar man det för någon som bara vill ha igång biljävelen och köra dottern till dagis? Vi knackade på rutorna och vinkade och gestikulerade, men hon trodde nog att vi försökte råna henne för hon ignorerade oss i allafall totalt tills hon lyckades få fart på bilen/kräftan och sakta köra iväg.
Snurrigt. Vad går jag på som gör min hjärna sådär?
Fredag. Tagit en afterwork öl med min farsa som är på besök. Den slank ner i magen fort som en kokt kräfta. Det hade varit gott med en till, men istället höll vi oss till den gamla trötta klyschan om att "...bara ta en öl..."
I en trapp som jag delade ut post i idag så hade någon lagt en hundbajs utanför någons dörr. Det luktade inte så gott. Jag undrar vad lägenhetsinnehavaren ifråga hade gjort för att förtjäna något sådant...?
Snurrigt. Vad går jag på som gör min hjärna sådär?
Fredag. Tagit en afterwork öl med min farsa som är på besök. Den slank ner i magen fort som en kokt kräfta. Det hade varit gott med en till, men istället höll vi oss till den gamla trötta klyschan om att "...bara ta en öl..."
I en trapp som jag delade ut post i idag så hade någon lagt en hundbajs utanför någons dörr. Det luktade inte så gott. Jag undrar vad lägenhetsinnehavaren ifråga hade gjort för att förtjäna något sådant...?
Bra och dåliga saker
Jisses vad dagarna går fort hela tiden! Tiden springer iväg, men när händer det något? Jag tänker ibland att jag ska blogga lite, men sedan slår mig tanken att jag har ju för fan inget att skriva om.
Måndag: körde ut reklam till de olika slingorna, delade ut reklam på Ängelholmsgatan, Möllevångsgstan, Slöjdgatan. Hur kul blir det att läsa om?
Det är därför jag låter bli att skriva.
Förra veckan sålde jag min elgitarr, så nu blir det ingen mer elektrisk musik på ett tag. Den gamla trotjänaren akustisk gitarr får vara med lite istället, men framförallt är det pianot som står i centrum på de flesta nya låtar. Av alla de låtar jag siktar på att spela in till skivan så är nog 11 av 14 pianobaserade. Det går i cykler det där med vilket instrument som står i centrum.Sista Citizensskivan t.ex. var nästan helt baserad på elgitarr. Inga låtar till den skivan skrev jag på piano - kanske som en motreaktion på soloplattan som ju nästan helt var pianobaserad den med.
Jag har gått in i en kokong nu när mörkret sänker sig över oss redan vid halvfemtiden. Det är tungt och trist och jag försöker tänka ljusa tankar för att överleva. När jag var yngre brydde jag mig inte så mycket om mörkret - jag kunde till och med uppskatta det, men det gör jag inte längre. Jag har blivit som en pensionär. Snart flyttar jag till Kanarieöarna och sitter på min veranda och dricker Gevalia i skuggan under ett parasol, gnäller på värmen och talar väl om Sverige. Hehe.
Bra saker den senaste tiden:
Barack Obama - jag fick rysningar när jag såg tv-bilderna från segertalet. Det är svårt att fatta att vi faktiskt får uppleva en sådan historisk händelse som en svart president i USA. Som heter Hussein dessutom. Det är så mycket större med politiken där borta, det betyder så mycket mer på något vis, och det var fantastiskt att få se människornas hopp och genuina glädje i deras ögon.
Håkan Hellström - såg programmet med Håkan i "De kallar oss artister". JAg har alltid hyst en enorm respekt för honom som låtskrivare och som person och den respekten är obruten. Håkan regerar. En av få svenska artister som går sin egna väg utan att slicka uppåt och sparka neråt!
Jag är frisk. Gjorde en totalkoll av alla mina värden och det visade sig att jag mår prima. Kan jag nu bara lura hjärnan också så klarar jag den här vintern också!
Lite sämre - min dator påstår att det inte går att ladda upp bilder från min kamera...så det blir inga bilder från projektet "Malmö by Light". Det hade det blivit om datorn gått med på det.
Nu är den såld...
Måndag: körde ut reklam till de olika slingorna, delade ut reklam på Ängelholmsgatan, Möllevångsgstan, Slöjdgatan. Hur kul blir det att läsa om?
Det är därför jag låter bli att skriva.
Förra veckan sålde jag min elgitarr, så nu blir det ingen mer elektrisk musik på ett tag. Den gamla trotjänaren akustisk gitarr får vara med lite istället, men framförallt är det pianot som står i centrum på de flesta nya låtar. Av alla de låtar jag siktar på att spela in till skivan så är nog 11 av 14 pianobaserade. Det går i cykler det där med vilket instrument som står i centrum.Sista Citizensskivan t.ex. var nästan helt baserad på elgitarr. Inga låtar till den skivan skrev jag på piano - kanske som en motreaktion på soloplattan som ju nästan helt var pianobaserad den med.
Jag har gått in i en kokong nu när mörkret sänker sig över oss redan vid halvfemtiden. Det är tungt och trist och jag försöker tänka ljusa tankar för att överleva. När jag var yngre brydde jag mig inte så mycket om mörkret - jag kunde till och med uppskatta det, men det gör jag inte längre. Jag har blivit som en pensionär. Snart flyttar jag till Kanarieöarna och sitter på min veranda och dricker Gevalia i skuggan under ett parasol, gnäller på värmen och talar väl om Sverige. Hehe.
Bra saker den senaste tiden:
Barack Obama - jag fick rysningar när jag såg tv-bilderna från segertalet. Det är svårt att fatta att vi faktiskt får uppleva en sådan historisk händelse som en svart president i USA. Som heter Hussein dessutom. Det är så mycket större med politiken där borta, det betyder så mycket mer på något vis, och det var fantastiskt att få se människornas hopp och genuina glädje i deras ögon.
Håkan Hellström - såg programmet med Håkan i "De kallar oss artister". JAg har alltid hyst en enorm respekt för honom som låtskrivare och som person och den respekten är obruten. Håkan regerar. En av få svenska artister som går sin egna väg utan att slicka uppåt och sparka neråt!
Jag är frisk. Gjorde en totalkoll av alla mina värden och det visade sig att jag mår prima. Kan jag nu bara lura hjärnan också så klarar jag den här vintern också!
Lite sämre - min dator påstår att det inte går att ladda upp bilder från min kamera...så det blir inga bilder från projektet "Malmö by Light". Det hade det blivit om datorn gått med på det.
Nu är den såld...