David Fridlund

I går var det Söndag och jag jobbade 5-14. Sådär en 5.15 kom jag ner till Bo01 och började dagens runda och vem stöter jag på utanför Espressohouse om inte min brorsa. Han kör ut bakverk till den där kedjan, som under soliga dagar så gott som ensamt står för allt skräp på bo01, det är bara en jävla massa espressohousemuggar och bullpapper överallt. Vi satt en stund och snackade och det var en riktigt trevlig stund oss arbetare emellan.
Vi träffas för sällan, trots att jag lovade mig själv när min styvfarsa dog förra våren att så inte skulle bli fallet. Jag sade till mig själv att jag skulle träffa mina bröder och mina (få) vänner oftare än jag gjort innan, men det blir ju fan aldrig så. De finns där och ändå gör de det inte.Jag finns där och ändå gör jag det inte.
Den där korta pratstunden i går morse var värdefull just därför. Sen körde han iväg, vidare mot Trelleborg och Burlöv och vad det nu var mer och jag körde åt andra hållet i den becksvarta morgonen. Stjärnorna glittrade, Köpenhamn också, ett fartyg gled sakta in i Malmö hamn och soptunnorna var fulla med bullpapper. I ett hörn vid ett räcke vid båthamnen satt en av vildkatterna som finns där nere och slickade i sig av en stor spya och det kändes ganska vemodigt och eländigt.

Idag var jag och tittade på samme brors studiobygge på Norbergsgatan. Det börjar se riktigt fint ut nu, ser fram emot den dagen det blir färdigt. Fick låna en bas och en kompressor.Eller vad fan det heter. Nu har jag spelat bas i tre timmar och har blåsor på fingrarna. Den här bloggen var en paus och nu ska jag in och fortsätta spela.
 Musik är fortfarande det som håller mig vid liv. Ibland.