David Fridlund

Jag är 32 år och har ingen yrkesutbildning. det är helt okej eftersom jag har betraktat mig som musiker sedan ett par år (ca 10) tillbaks. Men det infinner sig onekligen ett problem när man börjar tänka att "fan, jag är nog så illa tvungen att skaffa ett "riktigt" jobb nu, så jag kan tjäna lite pengar och slippa leva som en Oliver Twist - fattiglapp..."

När man är inskriven i allehanda åtgärder och program så spenderar man en del tid på Platsbanken, denna förhatliga sajt. Man bläddrar runt bland jobben som ligger längst ner under rubriken "arbete utan krav på yrkesutbildning" och tänker att, "vafan, jag kan väl jobba på en mack eller som nattportier eller svabba golv eller nå't, hur svårt kan det vara liksom?"

Ringde på ett jobb som nattportier och förklarade vilken fantastisk självgående, flexibel, utåtriktad och sammarbetsvillig person jag är och att jag gärna skulle vilja ha jobbet men att jag inte har använt mig av bokningssystemet Fidelio (som låter som en pudel), men att jag lär mig snabbt och gärna skulle prova på jobbet.

Mannen i andra änden av luren svarade hånfullt att "det tar ca 4 till 5 månader att lära sig bokningssystemet..."

Yeah,right...4-5 månader om man är slightly retarded kanske. Mycket kan man säga om mig, men efterbliven är jag inte i alla fall.

Kom med i ett program där man får ta truckkort. Jag tänkte att det kan ju vara bra eftersom det söks truckförare till höger och vänster på Platsbanken.

Cyklar alltså ut till företaget som håller i utbildningen. Det ligger i ett industriområde vid Rosengård. Vi är väl en 10 killar/grabbar/män som har samlats och vi går in på kontoret för att anmäla vår närvaro. Snubben i luckan suckar över att vi är så många och säger på sin grovt skånska arbetardialekt:
"Jaja, ni kan gå ner i källaren".
Alla står som fån och glor och jag säger:
"Ja men var ligger källaren då? Vi har ju aldrig varit här förut."
"Det finns bara en källare" säger arbetarmannen.
Jag: "ja, men var är den?"
Motvilligt svarar han: "Rakt fram, till vänster".
Okej. Vi knatar ner och sätter oss vid ett bord. Arbetarmannen kommer ner och delar ut varsit kompendium med frågor om truckar, varsin faktabok och sätter på en DVD-film med orden:

"Detta tar ungefär två timmar, det e inte svårt, men ni ska kunna det när ni går härifrån. Ni får gärna snacka med varandra under tiden. Det tar två timmar. Okej?"

Med de orden lämnar han oss och går upp på sitt kontor. Alla tittar på varandra och börjar surra. En del börjar leta i böckerna efter svaren på frågorna. DVD-filmen spelar samma avsnitt två gånger och ingen vet om vi redan har sett det eller om det är ett nytt avsnitt. Efter en stund hittar någon ett svar på en fråga och alla ringar in rätt alternativ i häftet. Vi skrattar och undrar om det är något jävla skämt, eller om det faktiskt är så att detta är teoriutbildningen för truckkort. Efter 20 minuter kommer arbetarmannen ner och fipplar med kaffemaskinen, lyckas få ut en kopp kaffe och vänder sig om och gör tummen upp och fånler:
"Det går bra,va?".

Efter en timme har vi paus, folk röker och vi snackar. Alla tycker att det hela suger åsneballe, så dåligt som det är. En kille som pratar väldigt dålig Svenska frågar mig vad "välta" betyder. Jag förklarar och han skiner upp:
"Aha, då kan jag svaret på en fråga!"

När pausen är slut bestämmer jag mig för att gå därifrån. Cyklar hem och ringer de som anordnat "kursen" och talar om hur jävla dåligt arrangerat det hela är, varpå jag får en utskällning för att jag gått därifrån.
"Vi har skickat en massa killar på den utbildningen och det är aldrig någon som har klagat!"

Nej tacka fan för det. Ingen klagar därför att de inte orkar bry sig. De står ut med förnedringen och tänker att "bara jag står ut med det här så får jag mitt truckkort och sedan är det bra med det". Tyvärr fungerar inte jag på det viset. Jag kräver att det är åtminstone lite klass på en yrkesutbildning om jag ska lägga tid och energi på det. Jag säger hellre ifrån om jag tycker någonting är dåligt, men naturligtvis skall man straffas för det, för
man skall va som en zombie,
va nöjd med sitt lott
och aldrig fråga om nått.

Ååh, jag blir förbannad och svettig under armarna bara jag tänker på det.

Jag för min del kommer akta mig om jag ser en truck komma farande för om föraren har den utbildningen i bagaget så är det ett under om han ens vet hur man bromsar.

Fredag, soligt och vackert och här kommer en vresig jävla gnällblogg:

1. Genom en vän har jag fått tillgång till en replokal som ligger på min gata. Skitbra (jättesnällt, verkligen!) bara det att lokalen är pytteliten och det är redan en massa band som repar där så jag kan inte ställa dit några av mina grejor. Var precis där för att se om jag kunde spela in lite trummor, men det satt en sur lapp på trumsetet att man inte får lov att röra dem, så det bidde inget. Tänkte sätta upp en reptid i helgen, men det visade sig vara fullbokat hela helgen.

2. Så gott som allt jag äger och har är trasigt. Sist vi repade visade det sig att den plastiga keyboard som vi trodde var hel inte var det. Min fina gamla philicordaorgel är glapp så in i helvete, antagligen på grund av att en viss fd. bandmedlem mer eller mindre misshandlat den.
Play-knappen på cd-spelaren ramlar in i spelaren om man inte håller emot på baksidan. Trumpeten går inte att spela på eftersom ventilerna sitter fast och jag inte har råd att köpa olja till den. Munstycket har suttit fast i ett år, typ. Den digitalporta som jag alltid spelar in nya låtar på måste man ha zip-disketter till och sådana säljs tydligen inte längre, så antingen får jag radera låtar för att kunna spela in nya, eller så får jag helt enkelt skita i att spela in.
Vår skrothög till dator hänger sig typ 10 gånger om dagen.

3.Jag äger 8 kronor och det är minst 10 dagar tills jag får några pengar.

4.Jag söker en miljon jobb och får inget.

5. Jag har en kvarskatt á 13.000kr som måste betalas innan maj är slut. Finns inte en chans i helvetet att jag kan skrapa fram ens 2.000kr, så det blir väl kronofogden och utmätning snart. (och jag ser framför mig hur det stormar in fogdar och knektar med brynjor och hillebarder i lägenheten och plockar med sig de få saker jag har av värde - min elgitarr och mitt piano...) Detta är resultatet av och belöningen för att jag så styvnackat velat vara musiker i första hand och inte 9 - 5 arbetare. Jävla skit.

6. Lägenheten ser ut som en lagerlokal eftersom jag måste ha alla gitarrer och skit stående framme, för vindsförrådet är fullt och likadant med den lilla skrubb till förvaringsutrymme som finns i lägenheten.

7.. Mina fötter luktar svett och jag har dålig andedräkt.

Jag blir alltid vemodig och lite illa till mods när det blir vår och sommar.Av någon anledning känns det jävligt sorgligt, kanske är det förknippat med avsked och uppbrott efter alla år av skolavslutningar och terminsavslut. Och då talar jag inte om sommarloven i grundskolan, nej för fan då var det bara skönt att slippa skolan, nej jag talar mer om senare i livet när man hamnat på platser som man själv valt. Människor man själv hittat. Saker man själv letat upp. Sådant gör man ju när man växer upp - man hittar sig själv, sin egen identitet och sitt eget liv och sätt att vara. De flesta gör det i allafall, sedan finns det alltid de som behöver andra för att fungera och för att sticka ut och få en roll.
Som ett spel.

Jaja...det var sådär soligt och vemodigt i dag, men jag lyckades hålla känslorna stången och fokucerade på att skriva en låt. Det började ungefär som Paul Simons "50 Ways To Leave Your Lover" och slutade som en poplåt med någon slags Morrisey - doft. (Och jag har fan aldrig fattat storheten med Smiths eller Morrisey, så antagligen låter det inte alls som det om man har lyssnat och är ett Moz - fan). En fiktiv historia om en tjej som hittar ett nytt liv, men som misshandlar sig själv alldeles för länge. Att söka lyckan. Lyckan - vad fan är det?

Sara snokade upp två låtar från Feists nya skiva och jag tycker det låter jävligt bra. Handklapp och pop. Som jag gillar det. Internet är fantastiskt och för jävligt. Bra för man hittar saker man inte visste fanns. Och dåligt av ungefär samma orsaker.
Nej, nu ska vi till en vän och grilla korv. Vegokorv. Och folköl.

The David & the Citizens homepage - www.davidandthecitizens.com - is down but will be up and running again within a couple of days.
Thanks for your patience.

XO,
David & the Citizens

Var precis på en intervju för ett jobb. Kom som vanligt en halvtimme för tidigt och satt i bilen och väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att jag kunde gå in och vara i god tid, men ändå inte så tidig att det blir patetiskt. Tjejen/kvinnan som snackade med mig verkade trevlig och tyckte jag verkade reko. Jag tror att jag är reko också.

Jag har inte varit på många arbetsintervjuer i mitt liv, men de jag har varit på har gått bra. Eller bra och bra - det är en jävligt märklig situation när man sitter där och skall vara trevlig och visa att man är värdig. Job worthy. Får mig osökt att tänka på Seinfeldavsnittet där Elaine kommer över en hel kartong med p - kuddar och börjar bedöma pojkvänner som "spunge worthy" eller inte spunge worthy...haha...mycket roligt. Jag har fan sett alla Seinfeldavsnitt som finns minst tio gånger, men jag tycker fortfarande det är skitkul. What are we? We're not men...
Om livet ändå vore så enkelt att det bara kunde skrattas bort. Tänk om man hade en studiopublik med sig hela tiden,så man visste när det var roligt och när det var tråkigt eller fel.
Tror folk hade skrattat gott åt min fadäs härom sistens i New York:

Vi bodde (jag och Sara) hos killen som ger ut David & the Citizens i USA. Bolaget heter Friendly Fire Recordings, killen heter Dan. Första natten sov vi i hans brorsas rum. Det var jäävligt varmt i rummet så jag bestämde mig för att öppna fönstret och släppa in lite fräsch New York luft, varpå hela jävla aircondition - klumpen  (sådana som sitter i typ varenda fönster i USA) ramlar ut genom fönstret... Den sekunden det tog mig att fatta vad det var som hände var fruktansvärd och Sara sa att min min var oslagbar.
Anyway - den jävla klumpen ramlar ut genom fönstret på fjärde våningen och jag skriker NEJ! varpå Dan rusar in i rummet iförd endast kalsonger (och vi ska ju egentligen ha ett enbart proffisionellt förhållande - inte kalsongförhållande...)  och undrar vad som hänt. Jag förklarar och uttrycker min ledsamhet och frustration. Ska inte sådana sitta fast egentligen? Nej - tydligen inte. Hur som helst - luftkonditioneringsklumpen sitter fortfarande fast i eluttaget i väggen och med gemensamma krafter lyckas vi dra upp den igen. Vet inte om den fortfarande fungerar och jag tänker inte fråga heller. Den fick stå på golvet under resten av vår vistelse. den innehöll dessutom typ tre kilo snö, så frågan är väl om den fungerade innan den ramlade ut.
Kul att det hände första kvällen liksom. Lite, bara lite pinsamt.

Ok. Jag har snackat ett tag om det, men snart blir det förhoppningsvis verklighet med en vinylsplitsingel mellan mig och Sara Culler! Tror hjulen har börjat rulla igen!
Håll ögonen öppna...

I Lördags var jag med Sara hemma hos hennes morsa och det bjöds på grillkorv i stora lass. Och öl och vin. Saras syster Felicia och hennes småländska mustaschprydde kille Johan var också där. Vi åt och åt och drack och det var trevligt och sansat. Lite senare på kvällen hängav vi oss en lång stund åt  "hellre en...än en..."ordvitsar i stil med:
"Heller en rövare i poolen än en polare i röven..."
"Hellre ett brett spektrum än ett spräckt rektum..."  osv. Ganska barnsligt egentligen, men jävligt roligt och svårt att sluta när man väl börjat. De sista som klämdes fram var dock för dåliga för att tas upp här...

Det föll sig så att vi fyra ungdomar gick vidare ut för att ta en öl till. Hamnade på Brogatan och jag blev påmind om en gång i ett annat liv när jag var där: Vi satt ett par stycken vid ett bord och umgicks och hade det riktigt trevligt när någon plötsligt slänger ett cigarettpaket i huvudet på mig. Jag lutar mig fram och tittar bort mot bordsänden för att se vem det var som låg bakom, för jag antog att det måste vara en kompis som ville skoja. Sitter en kille en bit bort, en total främling, han är ganska full och blänger på mig och väser:
"That's a big fucking head you've got there..."
Haha! Nu såhär i efterhand kan jag ju skratta åt det, men då blev jag ledsen och lite skraj för jag vet inte riktigt vad man gör i sådana situationer. Det hände dock inget mer eftersom jag ignorerade det som säkert var tänkt som en gnista till en större eld. Kul historia dock.

En annan kul historia involverar mig och en aircondition - klump i en främlings lägenhet, men den tar jag en annan gång.

Jag har repat med en ny basist för första gången. Det var kul och det kommer att bli skitbra alltihop!


Här är jag med en keps på mitt stora huvud fumlandes med ett capo på Stationshuset i Röstånga nyligen. Kul kväll, men kepsen försvann...enda keps jag någonsin haft som passat...

Fred, Kärlek och Förståelse på er allihop (alla ni typ tre pers. som läser på den här sidan...)

Det är påsk, Jesus har dött och återuppstått, lammen har slaktats och ätits upp och skitits ut igen, påskägg har öppnats och slukats, jorden har snurrat ännu ett par varv och allting är sig likt i Malmö. Samma gråa skyar, samma sura kassörskor som knappt ser på en eller säger hej tillbaks.
USA var fantastiskt roligt och det känns som att befinna sig i ett dockhus när man kommer tillbaks till den här lilla hålan.Och i det lilla dockhuset sitter dockan David i docklägenheten och tänker docktankar om livet och existensen...
Tankar på folk och deras beteende och längtan efter att få bekräftelse. Tankar ploppar upp som inte har med varandra att göra överhuvudtaget, eller har de det? Tanken på den unga killen med hockeyfrilla som jobbade på en klubb i New York och som hade möte på kontoret med sin dealer precis bakom min rygg och som sedan dealern gått frågade mig och Sara om vi ville ha vårt kokain före eller efter spelningen...how about never?
Han skröt över sin egen förträfflighet och hur coolt jobb han hade som fick se band, supa och do drugs every night! Grattis killen, men vad är det du söker egentligen? Bekräftelse kanske? Att få synas? Jag är så jävla bra och häftig - titta, det är jag som ligger bakom ditten och datten! Se mig! Ni måste fatta hur bra jag är!
Dockhus. Det är samma dockhusliv i New York som det är här, men det är kanske enklare att se det när man är utanför sitt eget dockhus, på besök i ett annat? Folk som hela tiden måste skrika för att synas, som alltid måste racka ner på andra och framhäva sig själv och sin egen förträfflighet kan jag inte annat än tycka synd om. Det är så ledsamt att se...att bara leva för att få de små snabba kickarna av bekräftelse -  sak samma om det är killen, dockan i NY som kickar loss på kokain eller någon som tex. skriver i en hipp (eller ohipp) gratistidning och får kickarna av att trycka ner andra människors kreativitet? Eller de som orkar ta upp diskussionen.
 Vem har rätt och vem har fel?
Vem gör något bra?
Vem gör dåligt?
Inte fan vet jag, men en sak står allt mer tydligt och det är att tomma tunnor skramlar mest. Ett gammalt uttryck som används för lite nu för tiden.

Andra ord som används för lite :
drasut
råsälle

Ja, det finns säkert en massa andra också, men dessa kom jag på just nu.

Det är Lördag och världens finaste jävla väder ute, solen vräker in genom sovrumsfönstret och Beppe, katten, har legat och vältrat sig en bra stund i gasset. Han vrider sig hit och dit och kurrar av välbehag när han inte ligger helt stilla med tungan hängande ut ur munnen och ser död ut.

På Tisdag skall jag åka till USA för första gången i mitt liv och även om jag inte känner mig resfebrig eller så, så börjar det ändå pirra lite i magen när jag tänker tanken att jag skall åka längre hemifrån än jag någonsin gjort förut.
Det är så otroligt mycket saker man måste fixa innan en sån här resa, man inser det när man sätter sig ner och börjar planera.
Kamera måste man ju ha, fan vi har ingen - måste låna av någon, adapter så man kan plugga in portan med backtracks, sladdar, tandkräm, resväskor, en digital delay pedal...gick in på Musikbörsen och försökte köpa en på avbetalning, det verkar ju så fiffigt att betala 99:- i månaden, men det visade sig att varken jag eller Sara fick göra det eftersom vi inte har någon fast inkomst. Det hjälpte inte att killen i butiken förklarade för kreditföretaget att : "...han är musiker, faktiskt en ganska känd musiker och han skriver sina egna låtar och så där..." haha! Snällt av honom, men det funkar inte i det här stelbenta jävla samhället. Så fort man inte följer normen "jobb 9-5" så blir det problem i alla kontakter med myndigheter och annat.  Jag är ganska trött på att försöka förklara för olika instanser vad STIM pengar är, eller hur en frilansande musiker egentligen jobbar.  Gemene man tycks dessutom lida av "Fame Factory - skadan", nämligen den något naiva inställningen och tron att bara du skulle kunna vara med där så skulle det ju vara jättebra! Ja jättebra om man gillar att äta bajs kanske.

Att åka till USA känns som att fly landet. Kanske borde jag stanna där och aldrig komma tillbaks. Jag skulle verkligen behöva fly min kvarskatt på 13.000:- som ska vara betald i Maj och som jag inte ens har skuggan av en chans att kunna betala, så det blir väl kronofogden snart och betalningsanmärkelser. Inte för att jag har några planer på att ta ett lån eller något. Men ändå.
Jag är inskriven på något som heter AUC - Arbete och Utvecklings Center. Där går man två timmar fyra dagar i veckan och söker jobb som man ändå inte kan få för att man saknar utbildning /kompetens eller intresse eller både och.
Jag har faktiskt gjort ett antal verkligt seriösa försök att fixa ett "riktigt" jobb -  för musiker är ju bara ett låtsasyrke - men det är trögt, det erkänner jag. Kommer ingenstans med det hela och mestadels blir det att man bara sitter av tiden. De flesta som är där är invandrare och jag tycker så jävla synd om dem, dessa medelålders män och kvinnor som inget hellre vill än att ha ett jobb att gå till, men som vet så jävla väl att de aldrig kommer att få något eftersom de har fel namn och för mycket skäggväxt. Männen alltså, hehe... så fruktansvärt förnedrande det måste vara.

Jag blev av med ett band. Det känner en del till. Men vad de flesta inte vet är att jag redan har hittat ett nytt. Det kommer bli skitbra och jag ser fram emot den dagen vi står på en scen tillsammans. Jag har dessutom skrivit en massa nya låtar som är hur bra som helst. Det är lite kul det där att jag alltid har varit uträknad. Efter varje skiva jag släppt har jag fått skitmycket beröm och bra kritik och ändå tror folk att det är över där. Vet inte hur många gånger man fått höra förvånade röster säga: "David & the Citizens, jasså håller dom på fortfarande?". Svaret är : JA, DET GÖR DOM. RÄKNA MED EN FORTSÄTTNING LADIES AND GENTLEMEN!

Nu ska jag sluta. Ska göra mig en knäckemacka med billig apelsinmarmelad från Danmark. Solen gassar på och jag har en million olika saker i huvudet, men allt det får vänta till en annan gång.

staden är död för mig nu
länge såg jag guld i varenda gatuhörn
och även det gråaste hus som ett hem
men staden är stulen
och jag vet inte om jag kan få den åter

glittrande smuts i kanalen
hukande smygande frågor
öppna små sår i trottoaren
tusen nålar i hjärtat

staden är död för mig nu
jag ägde den länge i tanken
åt den till frukost
och var nöjd med det
men staden är stulen
och jag tror inte jag kan få den åter
jag tror inte jag kan få den åter
jag tror inte jag kan få den åter

ett svagt surr från en dator gjord på stenåldern
tävlar om en plats i mitt öra
med rören i väggarna
och fläkten på gården, kylen i köket
och mina egna tankar
- det blir trångt därinne,
en kakafoni
ingen vers och refräng
bara trängsel
som möllevångstorget en sommardag
som färjan Dover - Calais
som ett dansgolv kanske
eller Tempo på fredag
som runt billighetsdisken på ica
som bussen vid regn
eller AUC
- alla vill fram, vill synas - inte se
alla vill höras, inte höra
vill ha den bästa platsen och luft under armbågarna

är det nu man säger: stopp! och trycker Ctrl Alt Delete?
är det nu man börjar rensa bort onödiga filer?
vindsförrådet är fullt
hjärnan också
men vem bryr sig om det? Jag menar: syns det?

Surret fortsätter
jag går upp och slår av strömdosan på golvet med en naken tå
kryper ner,
drömmer om ett flygplan som
störtar

en fet skåning och en full islännning
ville bjuda hela tåget på sprit

"vi ska drikka!"
"Jak aer fra Islant.Jak er islänning!"
"aer du svensk?"
"aer du norsk?"

fet skåning i kostym
försäljartypen
typen som köper sex i Thailand,
som ler överlägset mot andra,
ser sig om i kupén efter någon att tråka ut med sitt brölande
han ser ut som en gris
hinkar dyr x2000 sprit
är omöjlig att väcka, väl framme
i Stockholm

... is turned on - let's see what happens...
Maybe I'll be back   ;-)

/D

Today is my 32nd birthday. Happy birthday to me!
I have celebrated by working. Tearing down a stage - light + sound from  an ABBA Christmas show.
How about that?

I've gotten some nice presents as well. Well needed clothes.

Now out to eat a little something with the love of my life Sara.

;-)

Yes, you´ve heard it all before. Im broke. Again. My brother came by here yesterday and slipped me a 100 kr but apart from that I have nothing. And the rent is due. And the bills are lying in a pretty little pile on the kitchen table, but I can´t pay them now.It´s just the way it is. I try to look for jobs, but everytime I really try I get depressed and wonder what it´s all good for anyway?  Sometimes i think I wasn´t born for this world. It all seems so futile anyway, the whole have a job - and be happy with it - philosophy. We just came home from a two weeks tour in Germany, Holland, Austria and Switzerland and beeing back in Malmö is just depressing. Such a grey, flat, unexiting city it is...beautiful in spring and summer sure, but in the winter it´s just dull.

On the day we left Malmö to go on this tour, I got my drivers licence - went to the post office on the way out from the city and i had lots of oportunities to practise my driving skills. After only two weeks as a driver, I have already driven in Sweden,Denmark,Germany,Holland,Switzerland and Austria. Not bad for a beginner!

We had such a great tour this time and met a lot of wonderful people. Of course I can´t remember most of their names, but Uli in Köln/Munich, Justin who runs Weekender - the club in Innsbruck, Barny from ISC in Bern, David at Chelsea in Wienna and Sebl + friends...many forgotten here, but thanx anyway...!
it´s just so much fun to have the oportunity to see all these different cities and to meet all these great people and when that world collides with your everyday- life, it is just a sad reminder that touring is not the "real life" it is more like a bubble of fun. Hard work for sure, but fun!
Ok, I admit that there are a lot of things that I love in the everyday life as well. It´s great beeing at home, cos I love my apartment (lived in it for 7 years now and still love it) and it was really good to see Beppe (our cat) again. And he sure seemed happy to see us as well. And tomorrow we´re going over to our dear friends David and Therese (don´t know how she spells it) for a quiet evening of friends and wine. And as soon as I get well (both me and Sara have been sick since we got home) I am heading straight down to the open air bath for a couple of hours. It is the best cure for depressions or bad mood or whatever.

We are now in Bern, Switzerland. Tonight will be the last night on this tour since the Munich gig tomorrow has been cancelled due to problems with the festival...

I can not wright much since I am sitting by a pay-comp. Less than one minute left off my time! All is good. I am drunk and happy. We hadf a good gig tonight! yada yada yada!,,,
D