David Fridlund

Var precis på en intervju för ett jobb. Kom som vanligt en halvtimme för tidigt och satt i bilen och väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att jag kunde gå in och vara i god tid, men ändå inte så tidig att det blir patetiskt. Tjejen/kvinnan som snackade med mig verkade trevlig och tyckte jag verkade reko. Jag tror att jag är reko också.

Jag har inte varit på många arbetsintervjuer i mitt liv, men de jag har varit på har gått bra. Eller bra och bra - det är en jävligt märklig situation när man sitter där och skall vara trevlig och visa att man är värdig. Job worthy. Får mig osökt att tänka på Seinfeldavsnittet där Elaine kommer över en hel kartong med p - kuddar och börjar bedöma pojkvänner som "spunge worthy" eller inte spunge worthy...haha...mycket roligt. Jag har fan sett alla Seinfeldavsnitt som finns minst tio gånger, men jag tycker fortfarande det är skitkul. What are we? We're not men...
Om livet ändå vore så enkelt att det bara kunde skrattas bort. Tänk om man hade en studiopublik med sig hela tiden,så man visste när det var roligt och när det var tråkigt eller fel.
Tror folk hade skrattat gott åt min fadäs härom sistens i New York:

Vi bodde (jag och Sara) hos killen som ger ut David & the Citizens i USA. Bolaget heter Friendly Fire Recordings, killen heter Dan. Första natten sov vi i hans brorsas rum. Det var jäävligt varmt i rummet så jag bestämde mig för att öppna fönstret och släppa in lite fräsch New York luft, varpå hela jävla aircondition - klumpen  (sådana som sitter i typ varenda fönster i USA) ramlar ut genom fönstret... Den sekunden det tog mig att fatta vad det var som hände var fruktansvärd och Sara sa att min min var oslagbar.
Anyway - den jävla klumpen ramlar ut genom fönstret på fjärde våningen och jag skriker NEJ! varpå Dan rusar in i rummet iförd endast kalsonger (och vi ska ju egentligen ha ett enbart proffisionellt förhållande - inte kalsongförhållande...)  och undrar vad som hänt. Jag förklarar och uttrycker min ledsamhet och frustration. Ska inte sådana sitta fast egentligen? Nej - tydligen inte. Hur som helst - luftkonditioneringsklumpen sitter fortfarande fast i eluttaget i väggen och med gemensamma krafter lyckas vi dra upp den igen. Vet inte om den fortfarande fungerar och jag tänker inte fråga heller. Den fick stå på golvet under resten av vår vistelse. den innehöll dessutom typ tre kilo snö, så frågan är väl om den fungerade innan den ramlade ut.
Kul att det hände första kvällen liksom. Lite, bara lite pinsamt.

Ok. Jag har snackat ett tag om det, men snart blir det förhoppningsvis verklighet med en vinylsplitsingel mellan mig och Sara Culler! Tror hjulen har börjat rulla igen!
Håll ögonen öppna...