David Fridlund

Så ska den se ut, min nya skiva!


I går var det fyra månader sedan vi landade i Austin. Helvete vad tiden går fort. Det är den 28e november 2009, det är lördag och jag sitter i köket hos Saras kusin i Round Rock utanför Austin.
Vi är hund och kattvakter den här helgen. Två hundar och två katter som alla vill ha mat och kärlek.
Det är kallt här nu, flera morgar i rad har det varit frost på gräs och hustak när vi vaknat ute i Spicewood där vi bott sedan vi kom. Vi packade inga vinterkläder eftersom vi räknade med att ha jobb vid det här laget och därmed möjlighet att köpa kläder. Men, men, riktigt så är det ännu inte.

Vi har letat jobb så gott som dagligen i fyra månader nu.
Att säga att det är tufft är fan ta mig en underdrift och mer än en gång har jag frågat mig själv vad i helvete vi har gett oss in i. Den amerikanska ekonomin är i sanning på knä, inget snack om saken, men det annonseras om bilar på tv i varenda reklampaus, det är helt sjukt vad mycket bilar de vill sälja. But then again, detta är billandet nummer ett - jag konstaterar det gång efter gång. Alla motorvägar är alltid fulla, enda undantaget var här om dagen, på Thanksgiving, när vi åkte och handlade och de stora vägarna var nästan öde. Det kändes som att vara med i en katastroffilm, som att vi var de enda överlevande eller något.
Appropå det så läste jag  i Austin American Statesman, en intervju med Viggo Mortenssen som spelar huvudrollen i The Road som haft premiär precis nyss. (angående katastroffilmer...)
Jag gillar Viggo, han verkar vara en riktigt reko kille. Jag vill gå och se den där filmen. Kanske på Alamo Drafthouse, en biografkedja där man kan käka mat och dricka öl samtidigt som man tittar på film. Vore kul!

Ja, det är fyra månader sedan vi kom och fortfarande har vi knappt hunnit utforska staden så som vi skulle vilja. Vi har helt enkelt inte haft tid - allting har varit fokucerat på att hitta jobb. Jag har nästan glömt bort vad det var som gjorde att vi ville hit, men här om veckan hittade jag det igen när vi var ute på East Austin Studio Tour:

Varje år öppnar alla konstnärer och hantverkare i den östra delen av stan sina ateljéer och studios för allmänheten så de kan se hur det ser ut. Om du varit på Österlens konstrunda har du kanske ett hum, men det här blåste österlens futtighet all världens väg.
Det är inte ofta man går på sådana här tillställningar och verkligen tycker om det mesta av det man ser. Det brukar oftast vara en eller två saker som sticker ut i en jämntjock sörja, men här var det en hel jävla massa grejor som var riktigt fina och intressanta.
Det som tilltalar mig så mycket med allt det kreativa i Austin är också variationen av människor som kommer och tittar.
Har man en ekologisk marknad i Malmö t.ex. så kan man i förväg räkna ut att det kommer att svärma av dreadlocks, bongotrummor och flummig mystechno från en dj i ett hörn. Medelåldern ligger runt 25.
Här har man en total blandning av ålder, ras och klasstillhörighet. ALLA kommer. Det finns inga barriärer - du ser verkligen folk ur alla sammhällsklasser mingla runt och ta del. Det är fantastiskt inspirerande att se och vara en del av och jag längtar tills vi hittar jobb och eget boende så vi kan vara en del av det mer än vi varit hittills.

Sist en kort uppdatering angående min skiva:
Den är nu färdigmixad och mastrad, några smådetaljer bara som ska fixas.
Jag fick ett utkast på omslaget här om dagen. Det ser fint ut, men samma sak där - ett par saker måste ändras innan det är klart.

Det har varit en lång väntan, men snart kommer den vara färdig!

Eftersom jag bara har 70 cents på mitt bankkonto så åkte jag till City Hall för att få ett tillstånd för busking, dvs att spela på gatan. Jag blev rekommenderad att gå dit av en polis som övervakade Halloweenfestligheterna på 6th street.
På city hall fick jag beskedet att det inte är tillåtet att spela på gatan i Austin överhuvudtaget. Det var lite som jag misstänkte. Eftersom Austin titulerar sig som "The live capital music city of the world" så hade nog gatorna varit oframkomliga av alla gatumusikanter om det varit tillåtet att Buska.
Med andra ord ett förbud som jag kan förstå, men det var trist för jag hade sett fram emot att ställa mig på hörnet Lamar/6th Street utanför Wholefoods eller ngt och spela lite. Kanske få in en dollar eller två.
Nu blev det inte så och jag får hitta på ngt annat att göra för att få in lite stålar.
Prostitution är väl tillåtet i Texas...hmm...
Eller så kan jag göra som Bret i Flight of the Conchords som ger upp bandet för att jobba med att hålla i skyltar på gatan. Jag har faktiskt sökt ett sådant jobb här, mest för att det vore så jävla bisarrt och komiskt att göra.
Tyvärr fick jag aldrig jobbet.

Min platta är snart färdig, så ni vet! Den håller på att mixas, det är väl en eller två låtar kvar innan det skall mastras och tryckas...
Jag ser fram emot det väldigt mycket.
Det lär nog inte bli några spelningar i Sverige på ett bra tag tror jag, men det är klart att om någon bokar mig och betalar bra utöver resa och sådant så kan vi ju snacka.
Men som sagt, jag är ju inte det hetaste på marknaden längre och sanningen att säga så skiter jag i det. Jag har fullt upp med att överleva och leva.