David Fridlund

Sent omsider har jag fått upp lite bilder från spelningen på Debaser förra Fredagen. Tyvärr har jag inga bilder från spelningen i Göteborg på Picknickfestivalen dagen efter. Kanske någon som var där tog några bilder som ni vill dela med er av?
Tiden rusar iväg nu och snart bär det av till USA. Jag kan inte fatta att det verkligen är sant, det känns faktiskt helt overkligt fortfarande.
Kanske trillar myntet ner när planet lyfter från Kastrup och vi ser Malmö försvinna på andra sidan sundet?
Jag känner mig inte så orolig för flytten nu som jag gjort i perioder. Det är stort, antagligen större än varken jag eller Sara egentligen förstår, att byta land - och kontinent för tusan - som vi ska.

Sedan två år tillbaks ungefär tränar jag yoga, en typ av yoga som man utövar i ett uppvärmt rum och där luftfuktigheten är hög. Det är väldigt fysiskt krävande, men den mentala biten är nog större.
Det är inte alltid jag har gått från studion och känt någon inre frid, tvärtom har jag vid många tillfällen brottats med en hel jävla hög av inre demoner som härjat runt i mig.
Många gånger har jag varit arg eller ledsen över saker och ting och över min livssituation. Jag har varit jävligt knäckt över att jag inte får lov att jobba heltid med det som ligger mig så varmt om hjärtat, det som verkligen får mig att känna att livet är fantastiskt, nämligen musiken.
Att få åka runt och stå på scenen, träffa människor och spela är ett sådant fantastiskt privilegium att jag inte vet hur jag ska förklara det.
Det har funnits många Måndagmorgnar när jag cyklat till jobbet med mörka moln i mitt huvud. Jag försöker jobba bort de tankarna och istället vara glad åt det faktum att jag har den här gåvan som jag har, att skriva låtar och framföra dem. Jag har för ganska längesedan släppt den maniska tanken på att det hela tiden måste bli mer, större, populärare, mer omtalat. Jag är mer och mer trygg i mig själv och i vetskapen att jag gör jävligt bra musik oavsett om jag är på världsturné eller gör en spelning i t.ex. Borås. Det som betyder något är glädjen och tillfredställelsen det ger mig att skriva, spela och att få höra alla de berättelser som ni som lyssnar så många många gånger har berättat för mig.
Det är jättemånga som kommit fram till mig under årens lopp och sagt att den eller den låten känns som att den är skriven till just honom eller henne.
Det betyder allt och jag vill tacka er alla som kommit på de senaste spelningarna.

Yogan har hjälpt mig mycket i det här tankearbetet, även om jag många gånger och under en lång tid inte ville erkänna att det var så.
För mig har det alltid handlat om att oavsett med eller motgång stå upp för det jag tror på.
På väggen i omklädningsrummet sitter ett kinesiskt ordspråk. Det är skrivet på engelska och låter såhär ungefär:

The person saying it can not be done, should not interupt the person doing it.

Ganska bra tycker jag. Tänk på det.

p.s.
Jag har planer på att åka in till Köpenhamn någon helg och spela på Ströget. Är det någon som skulle vara intresserad av att komma och titta?