David Fridlund

På Posten delar vi ut reklam som bekant, ibland är det extra mycket. Vi slänger in buntvis med papper där adressaten uppmanas att köpa det ena eller det andra, det är ju alltid det det handlar om eller hur? Köp, köp köp!

I går delade vi inte så mycket reklam, däremot skulle Svenska kyrkans tidning Amos ut till varenda hushåll. Det blir en jävla massa Amos, ska jag säga. Alla måste ha Amos, för i Sverige är vi kristna eller hur? Alla måste läsa lite kristna tankar och funderingar. Inget ont i det, men det känns lite ironiskt när man vet hur många i Malmö som inte delar den religionen...
Hur som...Fredagens Amosutdelning tog slut till sist och arbetsveckan också.
I natt drömde jag något jävligt störigt. Det är nog ingen idé att försöka förklara ved det rörde sig om, men jag var i en yogasal någonstans och skulle träna. Mattan var en handduk och rummet var kallt och kvinnan som hade studion var dryg och självupptagen. Dessutom var det en tysk med i bilden, men jag minns inte vad han gjorde riktigt.

Vaknade vid fem. Måsarna skrek och skränade. Jag somnade om. Det är ju Lördag.  Åt frukost - bacon och äggröra - och tittade på "little Miss Sunshine". Har städat lägenheten eftersom min farsa kommer på besök. Äntligen en anledning att röja upp i det här helvetshålet till lägenhet.
Nu ska jag jobba lite vid pianot och sörpla en kopp kaffe, det är jag värd.