Man gräver ett hål i gatan.
Jag lovade mig själv för ett tag sedan att jag skulle spela in någonting varje dag, hur trött jag än är efter jobbet. Hittills har det gått ganska bra. Ett steg i taget. Jag har gått och funderat på olika låtar, arrangemang, textsnuttar och annat hela dagen och jag kände mig riktigt taggad när jag kom hem så jag ställde upp en mick och började jobba med sångpålägget på en låt som heter "Chasing the Dream". Det är en stompig, skön historia med "Four On the Floor - baskagge" och dubblat blås. Jag lade trummor i helgen och kände att den började falla på plats, så jag var som sagt riktigt taggat nu när jag kom hem. Satte upp mickar och sjöng i ungefär 20 minuter, sedan kom kommunen och började gräva ett stort hål i gatan nedanför och jag är inte jättekräsen med mina inspelningar - jag anser att en del bakgrundsljud kan få vara med, men en grävskopas dunkande och skrapande blev lite för mycket vardagsrealism även för mig...så det blir no more singing today...får fortsätta i morgon.
Hur mår ni då? Ni som läser, vad händer i era liv? Vilka är ni?
Jag är en vanlig kille som älskar att göra musik. Jag jobbar på posten för att få ihop till hyran och sådant, men i mina tankar är jag någon helt annanstans. Jag är förlovad och ska gifta mig inom en snar framtid med min flickvän Sara. Vi bor i en tvåa. Vi har en katt som heter Beppe. Här i Malmö. Jag har aldrig haft ett fast jobb, har läst på Komvux, men har inte den minsta lust att plugga vidare. Jag vet inte vad jag skulle vilja utbilda mig till. Är jag för gammal för att inte ha ordnat sådana saker redan?
Jag tycker nedladdning är stöld och jag står för det. Jag är vänster tror jag , men upptäcker ofta att jag har "blåa" åsikter, t.ex. tycker jag att jag jobbar jävligt mycket och att jag borde tjäna mer på det (postenjobbet alltså), det dras väldans mycket i skatt känns det som. Jag har en kvarskatt från förra året, det hade jag året dessförinnan också, det verkar som att jag alltid får det. Jag mår ganska bra ändå.
Snart ska jag cykla ner till staden och träna yoga. Det är hårt, men jävligt skönt.
Vi hörs.
David
vardag - billigt thaikrubb
Följer din uppmaning:
Jag mår nog bra. Efter omständigheterna. Det är grymt mycket i skolan och jag har aldrig varit så nära studieuppehåll som jag är nu. Innan Påsken ville jag bara sluta. Jag tänkte att påsken skulle få mig att komma på nya tankar men redan efter 2 dagar är jag i de gamla spåren igen. Vilket är trist. En dag i taget är det som gäller nu. Tentor brukar jag ha tur med. Oftast.
Stress brukar jag behandla med ledsna ögon och dålig aptit. Fast snart är det sommar och man kan kanske få ett jobb. Miljöbyte är alltid bra och efter varje sommarlov har jag plugglust igen. Ett sommarlov skulle sitta fint.
Sitter jag lyssnar på GöteborgsHåkans nya. Har inte fått någon bra uppfattning om den än. Första lyssningen är bara en första lyssning. Den stämmer aldrig med sanningen. Sanningen ligger bortom den.
Visst är det sjukt att alla jobb som kräver mycket av din kropp är lågbetalda? Har aldrig fattat det där. Har delat ut tidningar förut och det är fan det värsta jobb jag någonsin haft. Hade jag fått samma pengar som industri-människan-som-trycker-på-en-knapp-hela-dagarna så hade det varit mer rättvisa över det hela och hade känts mer uppskattat.
Du David? Om du var ett ackord, vilket skulle du vilja vara? Ser fram emot nästa låt/skivsläpp.
Jag är 20-årskrisens bäste vän, har snart gått 2 år sedan studenten och jag har redan hunnit jobba på 4 ställen. Kämpar med timmar för att få ihop till hyra och käk. Firar 4 år tillsammans med min sambo den 1 Maj. Flyttade från Halmstad till Linköping för att göra något nytt, men har tröttnat på den här stan. Vill flytta till Helsingborg. Vill veta vad jag ska göra med mitt liv,...Tycker mycket om musik, och har haft David & The Citizens i lurarna i många år. Har gjort enn tatuering av Beppe på handleden. Är mycket nöjd. Borde göra nåt vettigt...men vad vet jag inte...borde resa men då behövs det cash. "borde"....
Då du så fint frågade är det väl bäst att svara ;)
I mitt liv händer mycket just nu. Går på en filmskola i värmland, många herrans mil hemifrån Umeå, och en sommar av ovisshet närmar sig med stormsteg. Vad gör man när man inser att man är tjugotvå år och man inte har någonstans att bo i tre månader?
Att crasha hos polare är klart underskattat.
Att söka jobb på Claes Ohlsson är det inte.
Hoppas allt är väl med dig, David, och att vi snart får åtnjuta din musik från en sommarscen igen!
Bäste herr Fridlund.
Du frågade, så jag tänkte svara. Jag är en 16 år ung (det låter så hemskt när man säger gammal) tjej som går natur-linjen och har tröttnat.
Det som håller mig ovanför ytan idag är väl det faktum att jag lärt mig något nytt den här veckan: hur man går vidare. Jag tror det är rätt bra att kunna göra det.
Det händer inte så mycket i mitt liv. Sen vårterminen i nian har jag känt mig malplacerad i min omgivning. Shit happens. Det tog mig en timme extra att komma hem idag. Jag slösar en hel del av min tid på ingenting. Jag sårar folk och de sårar mig och sen slutar det alltid med att jag ångrar mig och ber om ursäkt och ändå blir ensam. Shit happens, igen. Om och om igen.
Hursom.
Jag lyssnar väldigt mycket på David & the Citizens ska du veta. Och jag har länge velat skriva något slags tack-brev till dig för all den fina musiken du delat med dig av hittils men jag kan inte formulera mig så andra förstår, därför har det inte blivit av.
Hursom.
Vissa dagar är bättre än andra, såklart. Idag har varit en relativt dålig dag. Därför ska jag försöka göra kvällen så fin som möjligt. Kanske läsa lite, tända ljus, kanske baka en god kladdkaka åt mamma och pappa, kanske pyssla lite. Kanske sy. Ibland behöver man verkligen stänga av och starta om. Oftast när jag känner att jag behöver göra det äter jag en glass. Det är bättre att må skit och äta en glass än att bara må skit. Nu är det så att jag inte
kan äta glass förrän den tjugoåttonde denna månad. Men. Man gör vad man kan för att överleva.
Och förresten, om du någon gång får tid över och känner för att läsa en bok tycker jag du ska läsa "Extremely loud & incredibly close". Sjukt fin bok.
Nu blev det här lite för långt.
Jag hoppas du har en fin kväll i alla fall, och att du mår bra, och att fåglarna kvittrar och solen skiner hos dig.
Jag är sent ute, men hittade just din blogg. svarar ändå, nån dag kanske du ser det. jag heter jessica. jag bor i östersund, här är det inte sommar än, trots att det är 20e maj. jag läser portugisiska och foto, vill nog flytta till brasilien ett tag och fotografera allt! önskar att jag kunde musicera bättre än jag kan. just nu lyssnar jag på april & may och älskar den. vill skriva något om din mamma men vet inte vad. jag vill komma ifrån sverige och uppleva äkta ärlighet och levnadsglädje ett tag. här är många alltför stela. jag vill, just precis just nu, bara lyssna på april & may och att min älskling ska komma hit och lyssna på den med mig.
hoppas att ditt liv är underbart, att det går bra med musiken, att ditt bröllop blir bara kärlek, att du får en fin sommar och att du mår bra!
all kärlek/ jessica
Jessica - tack för dina väldigt fina ord!
Jag vill också flytta ifrån Sverige. Jag tycker också att folk är stela och på något vis ligger det ofta ett lager över människor i det här landet, en skyddsbarriär som många använder för att slippa släppa någon för nära inpå. Jag tycker inte om det tänkandet.
Jag skickar tankar tillbaks till dig och din älskling och önskar allt gott!
/David
Hej David!
Mitt namn är Amanda, och jag är 17 år. Jag sitter hemma i Borås på mitt sommarlov och undrar om jag mår bäst när jag är här eller under terminerna när jag går gymnasiet i Lund. Oftast kommer jag fram till att jag har det så himla bra, att jag får spela min teater, sjunga och dansa i skolan med mina nya vänner och komma hem till Borås då och då för att träffa de gamla vännerna som inte sviker. Det är så lätt att tycka att inget räcker till, och jag känner mig så hungrig på livet och allt, jag får inte nog. Typisk 17-åringsaktigt I guess.
Men jag vet att jag har sån himla tur med det mesta. Jag får gå på min musikalskola, och i höst är hela min klass med i Jesus Christ Superstar på Malmö Operan vilket känns fantastiskt, jag får de sommarjobb jag söker, min mamma och pappa känner massa människor som hjälpt mig med skolan och filmandet som jag för övrigt fick lära mig av underbara människor från svt på ett läger, jag har tid och råd (även om det innebär knaper middag ett par veckor) att åka och träffa mina vänner som befinner sig hela riket, och vi har alltid så bra stunder. De musicerande av mina vänner har dessutom lovat mig att få göra omslag till deras kommande demos, så min dröm sedan 9 års ålder om att få göra skivomslag går lite uppfyllelse, när jag känner att livet som hemifrånflyttad i Lund tar på krafterna och drar ner mig kan jag åka till Malmö och träffa min 25-åriga kusin Emma. När jag var åtta insåg jag att hon är som jag, fast då, dubbelt så gammal. Och så är det fortfarande, att hon är som jag. Hon har gjort allt jag gjort, spelat teater, ritat, försökt sig på gitarr men inte orkat, gått på spelningar och festivaler för allt studiebidrag och suttit med i all elevråd. Hon vet hur jag tänker tror jag. Jag har svårt för idén med idoler och favoriter, men har jag en förebild är det absolut hon. Jag tackar mig själv varje dag för att jag är ute och rör mig så mycket, träffar människor som jag tycker bra om, eller mindre om och lär mig så enormt mycket hela tiden. Det ger en känsla av att jag kan klara vad som helst, jag behöver knappt sikta för världen för mig dit jag ska ändå, och allt flyter. Jag är också glad att jag är i detta sköna tillstånd när jag skriver till dig, för hade du haft otur hade du antagligen fått en massa meningslöst klagomål från min sida.
Jag skulle kunna räkna upp en massa annat bra, men jag är så väldigt trött efter att ha jobbat med arvikafestivalen i en hel vecka så nu sitter jag med ett fotbad, silverjacketgirl i bakgrunden och väntar på min klipptid. Läste för övrigt om någon som tatuerat in beppe. Lite roligt, jag och min kompis pratade om att göra det för något år sedan, nu blev jag peppad på det igen. Fast vart vet jag inte, min handled/underarm är paxad åt ett kasettband jag tänkte få dit någon gång. Nu ska jag gå och köpa frukost, för som vanligt är allt i min mors kyl för gammalt. Tack för en mycket bra blogg, och musik som fått mig att orka göra mycket mer än jag skulle orkat annars. Ha det underbart!