David Fridlund

Hej Malmö, ditt grådaskiga gamla mähä. Du bjuder på moln idag, moln som hänger ner över staden som snötyngda granar som hukar under tyngden.
Jag kommer att lämna dig om du inte skärper dig. Kanske lämnar jag dig ändå, du har fått många chanser av mig.

Det är söndag och jag njuter en långsam utdragen frukost på balkongen. Jag kanske inte är kär i Malmö längre, men den här balkongen älskar jag.

I går var jag och Sara i Köpenhamn för att bli fotograferade till ett skivomslag. Det ska bli en vinylsingel, ett projekt som startade för över ett år sedan (ett och ett halvt snarare...) det har varit många turer kring det hela och tiden har runnit iväg som den så ofta gör, men i går togs det lite bilder iallafall. Killen som höll i kameran är en dansk snubbe som vi har mailat med under flera år, han är en kille med ett hjärta av guld och han har alltid varit otroligt uppmuntrande i stunder när det varit mindre bra med självförtroendet.
Jag har ingen aning om ifall vi såg bra ut eller om vi bara lallade runt och såg ut som två vilsna själar, det kändes lite så - det är alltid jävligt konstigt att bli fotad sådär - men jag litar på Anders omdöme och förmåga att skapa något vackert ur något litet...

Köpenhamn är fint. En dag ska jag bo där.