David Fridlund

Det känns som om det varit grått konstant sedan i slutet av Maj. Tyvärr är det inte så långt från sanningen. Malmö är Mordor.
Jag har träningsvärk och det är skönt.
Min superfina dator står inne i vardagsrummet och undrar var jag tog vägen. Jag körde fast och nu måste jag ha teknisk support av min vän Daniel. När han har tid.

Jag är egentligen bara bra på att skriva musik och att spela den, allt det andra runtomkring, som att förstå mig på det tekniska med datorer och externa ljudkort, studsar liksom bara av mig. Som vatten på en vaxad yta eller något. Eller kanske mer vackert - som vatten som rinner av en svan som majestätiskt paddlar runt i havet.
 Med andra ord har jag inte varit så värst kreativ de senaste dagarna. Men jag försöker att inte stressa upp mig över det och tänker att det ordnar sig när det ordnar sig.
Fortfarande har vi ingen replokal att vara i och ibland undrar jag om inte alla tecken talar emot mig. Kanske är det egentligen meningen att det är dags för mig att ta en lååång paus från allt som kallas kreativt och bara jobba, träna och försöka ha det bra, utan att tänka på allt sådant som att spela in eller repa eller vad det nu vara månde...
Och tro mig när jag säger att jag inte säger detta på ett gnälligt vis,  jag bara tänker högt på vad livet egentligen vill med mig.
 Eller jag med det för den delen?

Jag har alltid sagt till mig själv att det värsta som kan hända vore att vakna en morgon när man är sextio och undra var livet tog vägen och varför man fegade och inte vågade följa sina drömmar, sitt hjärta. Men vad gör man när drömmarna och hjärtat och allt det där till slut hamnar ivägen för glädjen och man spenderar mer o mer tid på att kämpa och slita för den där drömmen, utan att känna glädje?
Vad gör man när drömmen blivit ett ok, ett måste som mer och mer tar över ens liv utan att ge tillbaks så mycket som det en gång gjorde?
Jag vet inte. Det är okej, livet tar de vägar det behöver och ibland är det bästa man kan göra att bara följa med och se vad som händer. Istället för att kämpa emot.

Det blir vad det blir, men ibland är det jävligt snurrigt i huvudet alltså.
Som Bob Hund sade en gång i ett avlägset liv: I stället för musik: förvirring