Dagens Tagg
Så långt allt väl. Sedan kom den här taggen, den här obehagliga grejen: I bland söker jag på mig själv på nätet för att se om någon skrivit något om min musik. Oftast hittar jag mest trevliga kommentarer ifrån folk som har lyssnat och uppskattat det jag gör. Det är väl det där berömda behovet av bekräftelse som alla,inklusive jag själv, som gör sig påmint. Jag vill, som alla andra, veta att det jag lagt så mycket tid och energi på betyder något - att det inte bara har varit för mitt eget nöjes skull utan att det har varit till glädje för andra också. Som sagt så är jag priviligerad nog att faktiskt ha fått extremt mycket uppskattning ifrån folk - både recensenter och "vanliga" människor. Jag har fått många mail och brev av folk som berättat om vilken betydelse mina låtar har haft för dem och hur den ena eller den andra låten varit som ett soundtrack till en viss period i deras liv. Det är fantastiskt att höra sådana berättelser, fantastiskt och oerhört stärkande och berikande. Det ger mig energi och självförtroende.
Men så ibland snubblar man ju över saker som skrivits som är mindre insmickrande, i vissa fall rent av jävligt elaka. Det kan vara att någon uttalar sig om att jag är ful, eller bara obegåvad och värdelös... Det är ju okej att folk tycker vad de tycker och i ärlighetens namn brukar jag inte ta åt mig så mycket ( det var iof. en recension i Hallands Nyheter tror jag, någon som hette David som sågade min soloplatta sönder o samman, då blev jag rätt ledsen...) utan lägga det åt sidan och välja att fokucera på det som sägs om mig som är bra. Folk är ju i sin fulla rätt att tycka vad de vill om mig och min musik.
Det som gör mig förbryllad, ledsen och förbannad är när folk bara hakar på märkliga rykten, saker de hört eller läst på internet och som de gladeligen - utan att kolla fakta ordentligt - hakar på och adopterar som sina egna åsikter utan att tänka på hur det sårar. Sådant har det varit ganska mycket av det senaste året, det märkliga är att det i de flesta fallen inte ens har handlat om mig, utan mer om min flickvän Sara.
I Februari 2007 när de gamla medlemmarna lämnade bandet, började snart ett elakt rykte spridas om att alla problem i bandet skulle ha härstammat helt och hållet ifrån Sara. Det skrevs en jävligt elak "artikel" på en stor musikblogg där hon pekades ut som någon modern Yoko Ono och i stort sett målades ut som ondskan själv.
Vid den tidpunkten var allting så ledsamt och kaotiskt i våra liv att det kändes som om allt skulle rasa och den där "artikeln" var bara droppen. Jag ringde t.o.m. upp mannen bakom siten och bad honom ta bort den, han vägrade och erbjöd istället mig att komma med min version av vad som hänt. Som om det skulle gjort saken bättre... hälla bensin på lågorna, snarare..
Det är ju världshistoriens enklaste grepp att skylla på flickvännen, eller hur? Det är så lågt och så dåligt och enkelt att man egentligen inte borde ägna en sekund åt det.
Om man vore stark.
Om man vore en jävla klippa som inte tusentals år av vågor skulle kunna slipa ner.
Om man vore en diamant, okrossbar.
Nu är varken jag eller Sara det och därför sticker det så jävla hårt när man läser saker om sig själv som bara är elaka rykten, gripna ur luften. Det gör mig så ledsen och förbannad. Ledsen mot min vilja eftersom jag egentligen inte borde bry mig. Om jag vore en klippa.
Förbannad därför att det verkar vara en så grundläggande del av mänskligheten att så fort tillfälle ges, racka ner på andra människor och hugga när man egentligen inte ens vet vad man talar om. Jag menar - känner jag dig eller? Känner du mig? Vet du någonting om mig och mitt liv mer än det lilla som jag delar med mig av här på den här bloggen?
Svaret är naturligtvis att : nej, det gör du inte. Du har inte en jävla aning och om du bara hade förnuftet att tänka längre så hade du kanske kunnat skapa dig en egen bild av saker och ting istället för att haka på klicken och få den där snabba rushen av tillfredställelsen du känner när du pekar på någon annan och säger: "Ha! Hon där är dålig! Vad skönt, det får mig att vara bättre!"
Då hade du kanske kunnat tänka att det finns fler fakta bakom.
Jag borde inte bry mig. Vi borde inte bry oss. Om vi bara var den där klippan klippa, Sara.
Om vi bara var sådär hårda och okrossbara så hade väl ingenting kunnat hacka sig in, men det gör ju det ändå. Fan också.
Det kanske inte verkar vara världens största grej, men i sammanhanget blir det ändå det.
Dagens tagg:
"...Vad jag nu skulle komma fram till är att natten till idag drömde jag om David Fridlund. Mysko. Läser iofs hans blogg till och från, han verkar vara rätt trist. Men inte i natt, då han och hans tjej figurerade i min dröm. Internet har skvallrat om dem, ibland är det rackarns bra det där intranätet. Hans flickvän Sara ska tydligen inte vara riktigt klok, vilket får mig att känna mig rätt normal. Inget mera sagt så hamnar jag inte i trubbel. I drömmen var han fulsöt och allmänt snäll. Inget sexuellt alltså, men han lämnade en genuin känsla. Så nu sitter jag här och dagdrömmer om honom, inte i romantiska ordalag. Utan vissa drömmar bara dröjer sig kvar och lämnar en äcklig eftersmak. Andra är svåra att tvätta av sig då den där klibbiga, varma och söta känslan kletar sig fast överallt. Så nu har jag en ny hang-up, David Fridlund, som om jag behövde en till?..."
p.s. Jag väljer att inte lägga upp någon länk till bloggen där citatet kommer ifrån, eftersom jag inte vill peka ut någon som egentligen bara inte vet bättre. Kanske läser hon här igen och förhoppningsvis får hon sig en tankeställare då. Min enda önskan, hur löjligt det än kan låta är att folk börjar behandla varandra bättre än de gör. Var snäll mot varandra för guds skull, det sitter varmare i bröstet i slutet av dagen.
Dessutom kan jag säga att av alla de människor jag mött i mitt liv, har jag aldrig träffat en person som är så mån om att vara god och snäll och uppmuntrande mot andra människor, så lyhörd för andras tankar och problem, så uppmärksam och så empatisk som Sara. Det hjärtat som tickar i hennes bröst har gett mig mer än någon annan någonsin kunnat och jag kan inte tänka mig någon jag hellre skulle vilja spendera mitt liv med.
Vad arg och ledsen jag blir när jag läser detta! Förstår inte riktigt hur människor orkar lägga ner sin tid på saker de inte gillar. Jag menar om någon nu tycker du är sämst i hela världen, skit då i att lägga ner energi på det och lägg de på sånt man tycker är bra. Ingen tjänar väl något på det ändå?
Du är bra David! Och det tror jag till 100% att Sara är också. Ta inte åt dig av sånt skit, även om de kan vara svårt. Försök vända de negativa till positivt istället. Tydligen är du tillräckligt intressant för att den som skrev de där ens går och tänker på dig överhuvudtaget.
Tycker att det är så sorgligt att media gör det värsta av allting. Att man kan skriva såna saker utan att ens ha en aning är absurt! Men såklart är de ju inte lika kul om det inte är drama. Det folk inte fattar är att deras hittepådramor kan förstöra en jävla massa för dem som de rör om.
Och jag måste säga, du ÄR stark. Visst, jag känner inte dig och som du själv skriver så är de ju omöjligt för NÅGON som läser din blogg att veta mer om dig än det du skriver. Men av det jag vet och det jag läst så är du någon av de starkaste jag vet! Du har varit med om en jävlar massa saker men ändå gör du ju mycket gott! Du är inte svag bara för att du blir ledsen över en artikel, det är snarare stark att du vågar visa att du blir ledsen!
Ursäkta all smörja, vet inte om du fattar så mycket för de är rätt osammanhängande. Men jag blev så arg! så det får vara som de är.
Låter jobbigt det där och som du skrev så förstår jag att det måste vara ännu jobbigare när de skriver om Sara.
Väldigt vacker kärleksförklaring du gav till henne i slutet av inlägget med !
vad bra att en del är snälla och hjälper ditt självförtroende. och dom som säger att du är dålig eller ful, it i dom!! dom är bara små typer på denna jord som tror att dom är alla utom dom själv. och dom nöjer sig med att tracka ner på andra, och tycker att det är jätte roligt när något om sagt sårat en, eftersom det var det dom ville från början. så den ska glädjen man inte skänka dom, för dom är inte värd det. även om man faktiskt tar åt sig, så vet man att man inte ska göra det. men det är svårt att låta bli, jag vet det. men försök att ta åt dej allt snällt folk skriver om dig lite mer och låt det överglänsa dom elaka orden du får. ovh hoppas att Sara inte heller tar åt sig. sluta bry er om sånt iställer för att reta upp er på sånt. det blir så mycker bättre då!
Be strong!