David Fridlund

...klockan 16:08 börjar det riktiga, verkliga och viktiga jobbet - musiken.

I Måndags gick jag en ny postrunda och det tog en jävla tid. Vid ett tillfälle när jag kände att det inte var särskilt kul, kom en kvinna i femtioårsåldern fram. Med finlandssvensk brytning sade hon : "Du har mitt drömjobb! Är det svårt att cykla med sådär mycket post? Hur är jobbet?" Jag svarade att det är stressigt, svettigt och dåligt betalt. "Hmm...jag tror att det är mitt drömjobb, men jag har aldrig provat..." sa hon och gick iväg. Jag fortsatte min runda, var klar kvart i fem - slutade egentligen kl. fyra...

Ännu en måndagtillfredag har jag offrat på att kuta runt med post och nu är det fan på tiden att det blir lite musik gjord. Det börjar falla på plats en hel del nu, men jag har ingen brådska. Jag ska fila och pilla så länge jag har lust, jag har ju ändå ingen stress eller press på mig längre och det är skönt. Kanske tar det ett par månader, kanske ett par år, vem vet.?

Jag drömde att jag träffade Håkan Hellström härom natten. Han hade spelat någonstans och jag var helt uppriven av gråt för jag tyckte han var så jävla bra. Jag gick fram och tackade honom gång på gång för att det var så fantastiskt. En kort, konstig dröm...

Snart kan man köpa t-shirts med Beppekatten på - helt nytryckta tröjor som inte finns att få tag i någon annanstans än via mig. Mer info om det kommer snart! Håll ögonen öppna!

Allright, nu har jag inte tid med det här - ska in till piano och dator.

Ja vafan, har man en blogg kan man väl använda den till fullo...:

Jag har en elgitarr som jag måste sälja, är det någon som är intresserad? Hör av er här och lämna en emailadress så kontaktar jag er.
Det är verkligen en kär sak den här gitarren, men jag kan inte ha kvar den eftersom det finns så mycket andra saker som jag behöver fixa och som kräver pengar. Trist, men sant. Jag köpte denna vackra Jaguar 1962 re issue av USA - modell 2004 och på den skrev jag alla låtar till senaste Citizens plattan. Den har rest runt med mig i en massa länder, t.o.m. hälsat på i USA.
I fint skick. Case ingår.





I övrigt har helgen gått fort som vanligt och idag var det den första riktigt sköna dagen med vårkänsla. Jag har röjt på balkongen, vilket väl är ett vårtecken så säkert som något...

I går hörde jag om Broder Daniel - gitaristen Anders Götberg som tagit sitt liv och det känns så otroligt sorgligt. Inte för att han spelade i Broder Daniel utan för att en ung människa väljer att sluta sitt liv på det viset. Det är så hemskt att någon kan känna så och det blir så otroligt futtigt när man försöker sätta ord på det. Jag ska inte försöka, bara säga att jag vet hur det känns att förlora någon på det viset och jag känner så starkt med hans anhöriga. Jag är uppriktigt ledsen för deras skull.
Jag har inget att tillägga...