Who will hear you scream at Krankajen!?
Så - följaktligen tog jag tag i problemet och spenderade gott och väl en timme med att stå framåtböjd med huvudet i de där papperskorgarna för att med skiftnyckel skruva loss tre muttrar i varje korg som hindrade borttagning av den ring som man skall lyfta på för att kunna sätta i en säck på rätt vis. Mycket facktermer här, det får ni ha överseende med...Efter en bra jävla stund med huvudet ner i skiten så var jag äntligen klar och jag hade samlat ihop alla tio sopsäckjävlarna och satte mig svettig och vimmelkantig (eftersom allt blod rann ner i skallen hela tiden) i bilen och tänkte åka och tömma i en container. Jag vred om nyckeln och skraap...öööhh..prutt...batteriet var helt dött. Den här bilen kommer inte att starta tänkte jag och knatade i väg till närmsta restaurang, som låg runt hörnet (lucky me!) för att ringa min arbetsledare och informera om läget. (Jag har tjatat om att få en jobbtelefon eftersom jag sällan har några pengar på min privata, men det tar tid med sådana saker inom kommunen). Min arbetsledare i sin tur ringde två av mina kollegor, två trevliga herrar vid namn Tapio och Alf och när de hade hittat mig efter 45 minuter - det tog lite tid pga. vissa somligas svårigheter med att förklara var jag befann mig- så hade de såklart inga startkablar eftersom den enda uppsättning av sådana som finns på jobbet förvaras inlåsta i ett skåp i garaget och vem som har nyckel dit vete fan. Det ska naturligtvis finnas startkablar i alla bilar men de hade visst en tendens att försvinna, därav skåpmodellen.
Så då var vi tre personer i stället för en som stod med en bil som inte ville starta. den modellen får man heller inte bogsera eller knuffa i gång eftersom man kan paja katalysatorn på. Bra!
Till slut kom det i alla fall förbi två grabbar i en gammal volvo och de hade startkablar och på fem minuter var problemet löst. Tack till dem!
Ja det är vardagsdramatik när det är som bäst! Strandad i Malmö City och ingen vet var du är. Who will hear you scream at Krankajen!?
I dag var det inga sådana roligheter, allt gick som det skulle. Det blåste som fan och det hängde ett regn i luften mest hela dagen, men det höll sig i molnen.
Sedan jag kom hem har jag druckit en kopp välförtjänt kaffe, spelat lite piano och lyckats ladda upp en låt på MySpace. Inget nytt, bara 48h från senaste Citizensplattan. Jag tyckte det var dags för lite omväxling.
Jag vill slå ett slag för The National. Deras skiva "The Boxer" är det bästa jag har hört på år och dar. Jag har bara lyssnat på den hela veckan, det finns inte en dålig låt på den och det är jävligt ovanligt. Det som slår mig är hur fan de kan få fram så mycket liv, värme och närvaro med så få instrument. En annan har ju ofta påläggssjukan när det gäller att spela in låtar, jag vill bara lägga på och lägga på mer saker, ljud och instrument och små slingor. Jag måste lära mig att less is more ibland.
"The Boxer" är en framtida klassiker och alla som inte köper den är fan ta mig dumma i huvudet.
Tack för i dag.
Hej David! Storklyschan kanske, men jag måste bekänna en sak. Ett sjuårigt förhållande tog slut för ett tag sen och din "Amaterasu" har bidragit till min räddning från total misär. Tack för din musik!
Vilka äventyr! Det är dagar som de då man verkligen inte vill jobba. När allt bara inte går vägen. Det saknas antingen det ena eller det andra eller så saknas det en gnutta intelligens. Antingen från sin egen sida eller från någon annans.
Ska träffa lite kinesiska studenter och spela "Svensk musik" för dem. Självklart finns D&tC och Fridlund med på reportuaren men även annat. Många säger att Sverige är ett så fantastiskt musikland. Stämmer verkligen det? Egentligen? Du som är inne i smeten. Vad tycker du?
Leszek - det där du berättade är den typen av saker som gör att man vill fortsätta göra musik. Inte det faktum att ditt förhållande gått åt helvete utan att min musik gjorde någon slags skillnad. Jag kan inte nog förklara hur mycket det betyder att höra sådana berättelser. Tänk att det jag sitter här hemma i lägenheten och pular med når ut till för mig helt okända människor och att de i sin tur får ut något av det...tack för att du delade med dig!
Ja du Makkadam, det var ett äventyr, men det var aldrig jobbigt eller så, det är ju bara ett jobb och jag fick ju faktiskt betalt under tiden jag stod där bredvid bilen och väntade...
När det gäller Sverige som musikland så måste jag tyvärr säga att jag vet väldigt lite om det. Jag håller mig inte ajour med vad som händer och jag känner väldigt lite människor, har aldrig varit intresserad av att springa på klubbar, umgås i de rätta sammanhangen eller läsa trend o musiktidningar...så...jag antar att det finns väldigt många band i Sverige och sådär, men jag vet inte om det betyder att de är bättre än band från andra länder. Jag får ofta känslan av att Sverige är väldigt konkurrentinriktat och att spela i band ofta ska vara lika med att vara cool, trendig och klubbkid...äh, jag vet inte tror jag...jag har tappat greppet om Svenskt musikliv, om jag någonsin haft något.
David, du måste bara lyssna in Jens lekmans nya skiva "Night Falls over Kortedala" en riktigt riktigt bra skiva som jag tror du kommer älska, btw jag lyssnade in The national, riktigt bra grejer!
ha're fint!
Adam -
Jens Lekman är helt klart en stor begåvning. Jag får la ta och lyssna på hans senaste grejor. Lyssna - inte ladda ner ;-)
The National...ujujuj vilken platta!