Munka vs. Peking
Här är skatten, jag har hittat krysset!
Om allting hade gått som det var tänkt så skulle vi igår ha stått på scenen på Bejing Pop Festival och spelat för kineserna. Nu blev det inte riktigt så, istället hamnade vi i Munka - Ljungby och spelade för 30-års jubilerande konstelever.
När jag var 17 år flyttade jag hemifrån eftersom jag hade blivit antagen till konstlinjen på Munka - Ljungby folkhögskola. Jag bodde två terminer på internatet på skolan och jag målade, fotade och tecknade kroki bland annat. Jag lärde mig så jävla mycket under de där två åren, jag växte och jag träffade några av mina bästa vänner, som jag umgås med än idag - även om det är allt för sällan. Det var därför jag nu blev inbjuden att spela på 30-års kalaset igår. Vad är väl Peking jämfört med Munka?
Det var en helt okej spelning, eller vad man nu ska kalla det, jag och Sara spelade lite låtar och emellan så tramsade jag mig och drog annekdoter från min tid på Munka. Den bästa är följande historia:
Som idogt målande, fattig student så var pengar oftast en bristvara. Eftersom jag målade, främst med akryl, på pannåer som jag sågade till, så krävdes det att dessa pannåer fick en grund av bindemedel och vit grundfärg. Det fanns att tilgå vill jag minnas, men ibland ville man ha mer.
En kväll hade jag druckit en 35a Jägermeister (det var typ första gången jag drack några större mängder och hade jag vetat bättre hade jag fan inte valt Jägermeister, men det gjorde jag så jag fick skylla mig själv...) och jag blev duktigt packad och snurrade runt på skolan och skolgården och hittade på hyss i min ensamhet. Min fylleutflykt tog mig bla. till baksidan av huvudbyggnaden. Där stod ett par stora plasthinkar och jag antog att de innehöll vit grundfärg.
"Aha!" tänkte geniet, "Grundfärg till pannåerna!"
Lagom gosig och smart tog jag de där 10 - liters hinkarna och kånkade upp dem till mitt rum i övertygelsen att jag gjort årets kap och nu hade ett förråd av grundfärg som skulle räcka resten av terminen. Och lite till, kanske.
Jag ställde hinkarna vid dörren och däckade.
Nästa morgon vaknade jag och mådde väl inte så bra kan jag tänka mig, men vid anblicken av hinkarna blev jag pigg och glad och prisade min smarta gärning..."grundfärg", tänkte jag och gick fram och lyfte på locket på den ena hinken och istället för att mötas av den där jävla grundfärgen, så möttes jag av - pressade matrester från matsalen...inte precis vad man ville se eller lukta på i det tillstånd jag befann mig...
Så jag fick kånka ner skiten igen och hoppas på att ingen såg mig.
Så kan det gå.
1. Dörren till mitt rum på internatet. 92 - 94 gick jag på Munka. Rummet bodde jag bara på i två terminer.
2. Sara och jag med stort mellanrum
3.Jag berättar en annekdot, fan vet vad jag pekar på...
Comments
Posted by: Malin
Haha, kul historia ju ! Sådant där som man kan skratta åt i efterhand, men kan tänka mig att du inte riktigt gjorde det då...
Vilken fräsig bild med krysset på himelen där med ! Hoppas du hittade din skatt ;) Min kommer på posten om några dagar i form av en viss David Fridlunds skiva !
Posted by: Cetamora
Ah, synd att man har flyttat därifrån nu, hade gärna sett er. Men som jag skrev i min blogg så är det era tidigare verk som fastnat o mitt huvud, tyvärr :/
Posted by: Roger T
Hallå David =)
de där hinkarna var mat till grisarna =) hehe
peacer!
Trackbacks