Innanför skalet.
Det är höst, det är kallt.
Det finns kärlek i väggarna här, men det känns som om väggarna är för tunna. Som äggskal. Det där ute rispar på ytan med fula klor, det vill in och förstöra, slå en kil emellan oss. Söndra och härska.
Jag känner det som att jag rusar genom livet, hela tiden snabbt vidare som om jag missar något om jag inte är där. Och är jag där, så är det här jag borde vara.
Varför stressen i mig själv, jag lever bara ett liv?
Vi borde sälja allt vi äger och försvinna, borra ett osynligt hål i bubblan och sticka.Låta dem undra var vi blev av.
Ett liv borde vara ett äventyr, en dröm.
En fin, varm, god, omfamnande dröm. En stor jävla kram bara, för snart är det över.
Comments
Posted by: Makkadam
Vad tvungen att skicka en komplemang för dina vackra målningar. Såg några av dem på flickr. Jag gillar speciellt den på din far och dig i snön.
Så fort jag kommer hem i vinter ska jag sätta upp LP-skivan på väggen.
Posted by: Mango
Hej David!
Har min bror Dennis, från Malmö på besök! Jobbat hårt senaste veckan i studion. Men hösten är vacker. Kanske behöver man inte ge hösten mer makt än att den är ganska vacker, men att den "egentligen" inte styr över ens liv. Sedan kan man tycka vad man vill om den. :)
Jag omfamnar dig
/Mango
Trackbacks