David Fridlund

De finns överallt nu, i varenda gatuhörn och på varje storköp står de och hänger, tränger sig fram med sina block och sin fräsiga, käcka framtoning, och jag hatar dem. Ok, jag vet att de bara gör sitt jobb, men har de för guds skull inte fått någon som helst träning eller genomgång på ämnet "läsa kroppsspråk"? Är det väääldigt svårt att avgöra att jag inte är intresserad av att byta elbolag eller skaffa telefon, eller vad fan det nu vara månde som dessa gatuförsäljare och marknadsundersökare vill kränga, när jag passerar dem med nedsänkt huvud eller demonstrativt tittar åt ett annat håll?

Om det inte har framgått så ondgör jag mig över folk som i tid o otid ska stanna en på gatan för att sälja något. I går var jag inne på Ica Maxi och vid utgången stod två unga killar och ville sälja telefongrejer.Eller var det ett elbolag? Skit samma vad det var, jag hastar förbi och hoppas de ska läsa av mitt kroppsspråk och fatta vinken, men icke sa nicke, nog fan hojtar den ena killen till när jag går förbi. "Tjena! Hur är läget!? Vad har du för..." Jag är inte intresserad, läs mitt kroppsspråk för fan, avbröt jag - mycket otrevligt jag vet, men jag blir så jävla trött på dem, speciellt de som snackar med en som att vi känner varandra sedan länge, som att vi är tjenis med varandra...
Jag vill själv välja om jag vill visa intresse eller inte.
Jag är med i Nix-registret, som gör att jag tack och lov är skyddad från telefonförsäljare som ringer hem till mig. Kan man inte gå med i Nix registret gatuversionen, så man slapp de där jävlarna? :-=

Nog om det.

Jag sitter och laddar upp en bunke bilder till min flickr sida. Kan man titta på om man vill...

För övrigt saknar jag att turnèra. Jag saknar att sitta i en minibuss och fara fram på vägarna, att komma till en ny stad, att leta sig fram till spelstället, att packa in grejorna och få en kopp kaffe och kanske en buffé av smörgåsar och snacks. Jag saknar rökiga backstagerum och svettlukten. Jag saknar att träffa skumma tyskar med dålig engelska och jag saknar att stå på scenen och spela. Jag saknar att ta en öl precis efter att man gått av scenen och jag saknar att bo på hotell, no matter how jävla sunkigt det må vara.Jag saknar det så att det gör ont, det suger i magen när jag tänker på det. Ett sug av längtan och nervositet i en märklig blandning. Men det är långt borta fortfarande, livet är inte där just nu och jag måste, måste lära mig att vänta, att bida min tid för det kommer, det kommer, jag vet...det är bara så trist att vara utan det som jag älskar mest av allt. Det kommer David. Jobba lite till, skriv låtar, börja spela in...det kommer...det kommer...det måste det göra för annars dör jag.