Lo-fi, Anyone?
Jag skiter i vilket nu, jag skiter i att cymbalerna är spruckna och att jag har trumpinnar från stenåldern, jag skiter i om jag får cykla flera mil med grejor på pakethållaren, jag skiter i Malmös motvind och jag skiter i att jag är hungrig. Jag ska spela in nu ett tag framöver och det får bli som det blir med allt annat. Jag orkar inte ens låtsas söka efter ett jobb för tillfället, jag tänker mig att det ramlar över mig när jag minst anar det.
Replokalen hälsade mig med en miljon fuktflugor, en del burkar, samt en fjäril som längtade ut i kylan. Cyklade hem med nya trumtagningar på portan och nu har jag suttit här och lekt med diverse instrument och slingor i ett par timmar. Beppe (vår katt) tycker jag är skittråkig, han klagar högljutt en stund innan han inser att han inte kan få mig att jaga honom just nu och går sedan och lägger sig på sängen ihoprullad som en kanelbulle.
Nu är klockan snart halv sju och fan, dagarna är för korta för att hinna med allt man tänker sig. Man måste ju äta till slut och sedan får man ju inte väsnas för sent på kvällen när man bor i lägenhet...gud, ge mig ett hus med källare där jag kan ha min studio...ge mig 10 miljoner...eller ge mig en hjärna som inte surrar så förbannat...
Det här är väl det som kallas lo-fi? Spruckna cymbaler och tejpade trumskinn...?
En fjäril som vill ut och en rostig gammal bil på parkeringen.
Replokalen hälsade mig med en miljon fuktflugor, en del burkar, samt en fjäril som längtade ut i kylan. Cyklade hem med nya trumtagningar på portan och nu har jag suttit här och lekt med diverse instrument och slingor i ett par timmar. Beppe (vår katt) tycker jag är skittråkig, han klagar högljutt en stund innan han inser att han inte kan få mig att jaga honom just nu och går sedan och lägger sig på sängen ihoprullad som en kanelbulle.
Nu är klockan snart halv sju och fan, dagarna är för korta för att hinna med allt man tänker sig. Man måste ju äta till slut och sedan får man ju inte väsnas för sent på kvällen när man bor i lägenhet...gud, ge mig ett hus med källare där jag kan ha min studio...ge mig 10 miljoner...eller ge mig en hjärna som inte surrar så förbannat...
Det här är väl det som kallas lo-fi? Spruckna cymbaler och tejpade trumskinn...?
En fjäril som vill ut och en rostig gammal bil på parkeringen.
Tack Sandra
Ja, jag måste säga tack till alla som skriver och säger snälla saker om min musik, ni ska veta att det betyder så jävla mycket att veta att det finns folk som faktiskt lyssnar och bryr sig...så - tack för det!
I dag band jag fast ett helt trumset på min pakethållare och lyckades med nöd och näppe få upp det till replokalen. Det tog en del svett och ett par vält med cykeln, men så småningom kom jag fram. I ett stycke och utan att vara arg eller sur. Någon bröt sig in i de flesta vindsförråden i vårt hus härom dagen och eftersom jag ändå skulle spela in trummor, så tog jag mitt kit från vinden så de inte försvinner...
Jag har påbörjat ett projekt som jag tror kommer bli riktigt trevligt och kanske t.o.m. njutbart att lyssna på när det är klart och först ut i detta projekt är en hyfsat ordentlig inspelning av "Line", som jag lade ut en hemmainspelning av på Utube för ett tag sedan. Folk har efterlyst en inspelning av låten och jag är populistisk och slänger kappan efter vinden och har således påbörjat arbetet med den...en dag skall ni få höra, jag lovar!
Sedan var det någon som ville höra historien om Björns Vänner och min medverkan i det. Det kanske kommer en berättelse om det också, men inte idag.
Nu ska jag fixa lite till med låtajävelen innan det ska handlas kvällsmat.
Hej på er.
I dag band jag fast ett helt trumset på min pakethållare och lyckades med nöd och näppe få upp det till replokalen. Det tog en del svett och ett par vält med cykeln, men så småningom kom jag fram. I ett stycke och utan att vara arg eller sur. Någon bröt sig in i de flesta vindsförråden i vårt hus härom dagen och eftersom jag ändå skulle spela in trummor, så tog jag mitt kit från vinden så de inte försvinner...
Jag har påbörjat ett projekt som jag tror kommer bli riktigt trevligt och kanske t.o.m. njutbart att lyssna på när det är klart och först ut i detta projekt är en hyfsat ordentlig inspelning av "Line", som jag lade ut en hemmainspelning av på Utube för ett tag sedan. Folk har efterlyst en inspelning av låten och jag är populistisk och slänger kappan efter vinden och har således påbörjat arbetet med den...en dag skall ni få höra, jag lovar!
Sedan var det någon som ville höra historien om Björns Vänner och min medverkan i det. Det kanske kommer en berättelse om det också, men inte idag.
Nu ska jag fixa lite till med låtajävelen innan det ska handlas kvällsmat.
Hej på er.
Nu är det över.
En alldeles vanlig, tråkig bild av en åker mellan Malmö och Lund
Så, nu är det höst och snart är det jul o nyår och sedan börjar det om igen. Knappt hinner dagen ta slut förrän nästa börjar, åtskilda endast av ett par korta timmars sömn där man - förhoppningsvis - kastas ut i härligt förrvirrade berättelser och platser innan man återvänder till verkligheten igen,börjar om.
Jag fick inte jobba kvar på kommunteknik längre för facket satte stopp för schemalagd timanställning, så jag fick gå. På samma arbetsplats finns (många jävligt trevliga typer absolut,men...) bla. en snubbe vars arbetsdagar mest gick ut på att åka runt och leta tomburkar och mynt. Han var trevlig, jag gillade att snacka med honom, men när t.o.m. alkisarna i slottsparken frågar vad det är för snubbe som åker runt och gräver i papperskorgarna efter burkar utan att tömma korgen och plocka upp det skräp som ligger runt bänken och papperskorgen, så måste man ju fråga sig hur arbetsledningen tänker när man behåller en sån lirare? Det kan bara hända på kommunen, för vilket privat företag hade hållit fast vid honom? Jag bara undrar.
Jag ska inte sörja över jobbet, men det var kul medan det varade och jag uppskattade verkligen att för en gångs skull ha pengar över efter hyra och räkningar...men, men...nu är det slut och det är dags att åter en gång bita i det sura äpplet och glida in på den förhatliga platsbanken och klicka runt bland alla jävla säljarjobb - de vars annonser inleds med :"Vi söker unga, hungriga säljare som älskar att tjäna pengar!". Jag hatar det, det borde fan vara förbjudet.
Igår träffade vi Mango. Han är en vän, kommer alltid att vara. Vi fikade och snackade och gjorde listor på positiva/negativa saker i livet. Vi kom fram till att det finns bra saker, saker att glädjas åt även om det kan vara svårt att se dem ibland.
Senare på kvällen kom han förbi med en mikrofon och ett stativ som jag fick låna. Så nu blir det pianoinspelningar i stereo! Framtiden har kommit till Fridlund/Culler-residentet. Jag har påbörjat ett litet inspelningsprojekt nu när jag har en dator och allt och förhoppningsvis resulterar det i något som alla kan ta del av. Så småningom.
Hoppas ni har det bra i det kalla landet Sverige.
Arbetarbrorsor
I går var det Söndag och jag jobbade 5-14. Sådär en 5.15 kom jag ner till Bo01 och började dagens runda och vem stöter jag på utanför Espressohouse om inte min brorsa. Han kör ut bakverk till den där kedjan, som under soliga dagar så gott som ensamt står för allt skräp på bo01, det är bara en jävla massa espressohousemuggar och bullpapper överallt. Vi satt en stund och snackade och det var en riktigt trevlig stund oss arbetare emellan.
Vi träffas för sällan, trots att jag lovade mig själv när min styvfarsa dog förra våren att så inte skulle bli fallet. Jag sade till mig själv att jag skulle träffa mina bröder och mina (få) vänner oftare än jag gjort innan, men det blir ju fan aldrig så. De finns där och ändå gör de det inte.Jag finns där och ändå gör jag det inte.
Den där korta pratstunden i går morse var värdefull just därför. Sen körde han iväg, vidare mot Trelleborg och Burlöv och vad det nu var mer och jag körde åt andra hållet i den becksvarta morgonen. Stjärnorna glittrade, Köpenhamn också, ett fartyg gled sakta in i Malmö hamn och soptunnorna var fulla med bullpapper. I ett hörn vid ett räcke vid båthamnen satt en av vildkatterna som finns där nere och slickade i sig av en stor spya och det kändes ganska vemodigt och eländigt.
Idag var jag och tittade på samme brors studiobygge på Norbergsgatan. Det börjar se riktigt fint ut nu, ser fram emot den dagen det blir färdigt. Fick låna en bas och en kompressor.Eller vad fan det heter. Nu har jag spelat bas i tre timmar och har blåsor på fingrarna. Den här bloggen var en paus och nu ska jag in och fortsätta spela.
Musik är fortfarande det som håller mig vid liv. Ibland.
Vi träffas för sällan, trots att jag lovade mig själv när min styvfarsa dog förra våren att så inte skulle bli fallet. Jag sade till mig själv att jag skulle träffa mina bröder och mina (få) vänner oftare än jag gjort innan, men det blir ju fan aldrig så. De finns där och ändå gör de det inte.Jag finns där och ändå gör jag det inte.
Den där korta pratstunden i går morse var värdefull just därför. Sen körde han iväg, vidare mot Trelleborg och Burlöv och vad det nu var mer och jag körde åt andra hållet i den becksvarta morgonen. Stjärnorna glittrade, Köpenhamn också, ett fartyg gled sakta in i Malmö hamn och soptunnorna var fulla med bullpapper. I ett hörn vid ett räcke vid båthamnen satt en av vildkatterna som finns där nere och slickade i sig av en stor spya och det kändes ganska vemodigt och eländigt.
Idag var jag och tittade på samme brors studiobygge på Norbergsgatan. Det börjar se riktigt fint ut nu, ser fram emot den dagen det blir färdigt. Fick låna en bas och en kompressor.Eller vad fan det heter. Nu har jag spelat bas i tre timmar och har blåsor på fingrarna. Den här bloggen var en paus och nu ska jag in och fortsätta spela.
Musik är fortfarande det som håller mig vid liv. Ibland.
Supervecka
Ok, lite svårläst kanske, men någon har uppenbarligen haft en supervecka .
Lördag. Vid 05.15 befann jag mig nere vid Bo 01 och tittade ut över havet. Stängde av motorn och saftblandaren på taket och tittade upp mot en överväldigande himmel späckad med stjärnor. Det var dödstyst, inte en människa i sikte. Jag såg flygplan blinka högt ovan huvudet och kom ihåg att jag inatt drömde att jag och min far skulle någonstans och vi reste på något vis igenom rymden. Jag minns att jag tittade ner mot planetens yta och såg städer och hav innan drömmen var slut och jag vaknade av att alarmet ringde för väckning halv fem.
Jag hittade en ny lapp idag. Ännu en kort berättelse, eller vad man ska kalla det. En sammanfattning av veckan som gått. Supervecka.
Dagens Roligaste
Denna underbara historia hittade jag på gatan
Kommer du ihåg hur det var när man var liten och skulle skriva berättelser i skolan? Det kunde vara korta små historier om allt och inget, själv skrev jag en gång en skräckis om en kista i ett slott och när man öppnade den så fann man.....en burk med slotts senap! Ouähh, buuh vad läskigt.
Nåja, idag fann jag denna något korta, men effektiva historia om en ödla. Kort men koncis som det heter.
Undrar bara när ödlan gick över gränsen och blev för störd. Hur var den innan, när den var störd men ändå höll sig på rätt sida av vansinnet? Jag undrar, jag undrar och aldrig lär jag få veta.