David Fridlund

   Klockan är 20 över 12. Mitt på dagen. Det är grått  och regnigt i malmö. Hela natten har det vräkt ner och emellanåt har det mullrat lite försiktigt ovanför staden. Beppe hittade sin plastflaska med godis som han började jaga runt vid halv fem i morse, så jag vaknade av skramlet. Han älskar den där flaskan, men jag älskar inte skramlet från den.Inte vid den tiden på dygnet i allafall. Jag tog den där håriga tjockisen till veterinären i går för han är hes som en avdankad Sting. Bara kraxar när det i vanliga fall brukar ljuda siréner. Någon halsinfektion, varken mer eller mindre och jag kunde dra en lättnadens suck, för den dagen kommer när han blir sjuk och gammal och då blir det jobbigt.
Jag minns hur morsan brukade berätta om katten de hade en gång. Fia hette den. En snorig liten historia som alltid frös och ur vars nos det  rann tjockt gulgrönt snor ideligen. Hon brukade dra historien om hur hon åkte till kliniken med Fia och hur hon satt på bussen hem efteråt med en tom kattkorg i famnen och grät högljutt medans folk kastade besvärade, undrande blickar mot henne. Nu var ju morsan en känslomänniska som inte brydde sig särdeles mycket om vad andra tyckte om henne och jag är säker på att hon grät vidare oavsett blickar. Jag fick brev från henne när det hade hänt och jag satt i köket i radhuset och åt mellanmål efter skolan när jag läste det. Grannfrun hade ringt på och stod precis bakom min rygg och skrattade åt något när jag läste det sorgliga och jag blev så arg på kärringen som stod och skrattade. Som om det var åt mig skrattet var ämnat. Jag började gråta och sprang upp för trappan och stängde in mig på mitt rum.

När en katt dör är det an familjemedlem som försvinner och det är ingen dans på rosor, helst vill man inte låtsas om det över huvud taget. Beppe kommer leva för alltid.

Vi har vräkt i oss godsaker från Möllans Ost till frukost. Lyxig midsommarfrukost fick det bli idag eftersom jag skall jobba hela dagen och kvällen, så det blir ingen sill och nubbe för min del men det är okej...full kan man bli en annan gång och mätt blir jag varje dag.
Jag ska jobba mellen 14-22, åka runt i Malmö Stad-lastbil ensam på staden. Jag hoppas kassetbandaren i bilen fungerar så jag får lite underhållning. Jag är inte så bra på att underhålla mig själv nämligen och det kan bli långa timmar ensam i en bil sådär. Men som sagt, jag gillar det - det är som utedagis!
Och lite OB-tillägg lär det väl bli också.