David Fridlund

I dag har jag jobbat mellan 14 - 22 och i ärlighetens namn har jag inte haft ett jävla dugg att göra. Regnet har vräkt ner hela dagen och uppenbarligen har folk varit inomhus - de har i alla fall inte varit på Bo - 01 och skräpat ner, för jag har inte behövt tömma en enda papperskorg. Och inte fanns det cd spelare i bilen heller men det var okej för jag var inte så sugen på musik idag märkte jag. Underhöll mig med P1 nästan hela dagen. När jag säger på jobbet att jag bara lyssnar på P1 tror de att jag är sjuk i huvudet, men jag tycker att de som står ut mer än 10 sekunder med Radio Rix eller NRJ o dylika kanaler är obegripligt tåliga, för jag kräks så fort de kanalerna kommer på. Jag börjar kanske bli gammal, men det skiter jag i i så fall. Hur som - P1 stod för underhållningen större delen av dagen. Jag tog en paus någon gång vid åtta tiden och sprang allt vad jag orkade upp och ner för en av kullarna nere vid strandpromenaden bara för att känna att kroppen fortfarande fungerar. Det gjorde den, så jag hoppade runt lite på vågbrytarstenarna tills jag ramlade och slog mig. Jag visste att det skulle komma, men jag ville inte sluta så jag får väl skylla mig själv. Det gjorde inte särskilt ont ändå, och ingen såg mig så jag slapp känna mig dum. Fast nu lägger jag ut det på internet istället, så jag vete fan om jag inte är lite korkad ändå.

I morgon fyller Sara 29 år och hon ska få en present som jag tror hon kommer ha glädje av och uppskatta mycket. Den har gjort mig pank, so she better fucking like it ;-)

Släktträffen i går var trevlig. God mat och jag klämde i mig tre olika sorters tårtor och mådde som en spya ett tag, men så gick vi en promenad i ravinen upp till Kopparhatten och plockade kantareller på vägen, sedan kunde jag trycka ner tre portioner buffé.
Nästa helg ska vi på träff med min gren av släkten. I Småland. I går var det Saras familj som strålade samman.
xo xo