Jag drömde mig tillbaks i en dröm där jag var tillbaks och drömde.
Att stå framför scenen på Mölleplatsen och blåsa skräp med en lövblåsare klockan 5.30 på morgonen känns minst sagt märkligt. Det är något surrealistiskt över det. Solen går upp, marken är full av rester efter gårdagens konsertbesökare, det sitter vakter och läser tidningar i stolar på scenen, motorn ylar och jag tittar upp mot scenen, ensam och liten på jorden och tänker att det var ett tag sedan nu som man stod däruppe. Förra året stod vi på den där scenen, jag och mitt dåvarande band av Citizens och vi spelade för en stor och ganska så entusiastisk publik. Vi gjorde en riktigt bra spelning säger de som var där. Jag vet inte, jag kände liksom ingenting i bröstet när jag stod däruppe. Den gången gick det inte in i mig, det studsade bara bort och försvann?de andra var hur glada som helst efteråt, men jag kände bara tomhet inombords. Jag var förbannad på olika saker som störde mig och jag kände det som att det vi gjorde var ett stort falskt skådespel, bara en påhittad glädje, lögn och bedrägeri. Jag tror knappt jag pratade med någon efteråt, jag ville bara därifrån. Cyklade hem genom Malmö med olust i kroppen.
Dagen efter åkte jag och Sara till Nordirland för att göra en spelning med hennes musik på en liten festival kallad Forfey festival och efter en lång dags resande kom vi fram och möttes av de underbaraste människor. Vi bodde på en gammal gård som låg ute på landet, vi fick varm köttgryta som stod och puttrade på en vedspis i köket, på kvällen kröp vi ner i en stor säng med värmemadrass i ett fuktigt rum med vita gardiner. Utanför fönstret låg Hobbitland, såg det ut som. Det kändes hemma, tryggt och avslappnat.
Efter en för kort vistelse for vi så vidare till Stockholm där vi lattjade i en studio ett par dagar.(Fashion Police)
Sedan var det tillbaks till Malmö.
Allt det här flimrar förbi i mitt huvud när jag står där framför Mölle 1 och blåser bort fimpar efter rockslynglar som stått och tittat på Mustasch kvällen innan. Jag hittar en tiokrona. Jag blåser fimpar. Jag plockar skräp. Jag hittar en mobiltelefon under en bänk och den första impulsen säger "sweet, en gratis telefon!", men sedan dyker förnuftet upp och jag lämnar in den till polisen, kryssar i rutan för "jag gör anspråk på godset" (dvs. jag får den om ingen ägare dyker upp och vill ha den) och fortsätter jobba. Säkert saknar någon den, annat vore konstigt.
Jag hittar Postal Service i mitt cd fodral och lyssnar på den ett par varv på hög volym. En gubbe undrar om det är mycket skräp. Jag säger att ja, det är det. Ibland ser det ut som en bomb har detonerat. Jag skiter i vilket, det är bara ett jobb.
Jag träffar min, få se nu, vad blir det...min styvfars dotter från hans gamla äktenskap, så då är hon väl ett slags styv - styvsyster. Jag träffar Anders och Magdalena. De är trevliga. Jag hittar två femmor. Jag sicksackar mellan människor med bilen på gågatan. Det luktar grillat kött överallt, utom i bilen - där luktar det sopor.
Jag tar lunchpaus, äter en korv med pommes på Orvars Korvar, dricker Coccio till. Pratar med en äldre dam om sommarvädret. Jobbar vidare. Slutar två och cyklar hem. Dricker kaffe och äter en smörgås. Sedan blir det kväll och så småningom somnar jag ännu en gång och så är den dagen borta ur mitt liv för att aldrig mer komma åter annat än i något dunkelt minne där jag tänker tillbaks på sommaren 2007 när jag stod framför scenen på Mölleplatsen och tänkte mig tillbaks till sommaren 2006.
Klart tider ändras. Klart du ändras. Klart att the Citizens ändras. Annat vore konsitigt. Vet inte om jag fattat det rätt men det låter som om att du tycker att förändringar vore dåligt? Varför? Förändringar är bra! Utan förändringar skulle vi stampa på samma ställe. Utan förändringar skulle vi inte göra någon skillnad. Utan förändringar skulle vi inte vara människor.
Säkert saknar någon The Citizens men jag gör anspråk på godset! Ni är inte bortglömda. Likt mobilen. Det finns massor av människor som längtar att få vara publik till er på Malmöfestivalen! Ser verkligen fram emot att få höra nya låtar. Ser verkligen fram emot att få höra det rätta skrapet i din röst igen. Ser verkligen fram emot att få se er live igen. Nästa gång vi ses (vi har träffats, du minns det säkert inte) ska jag presentra mig som Makkadam.
Tror på dig!
Nej för fan, förändring är jag absolut inte rädd för, vare sig som privatperson eller i mitt musikaliska skapande. Tvärtom försöker jag alltid hitta något nytt, upptäcka saker och utmana mig på sådant jag inte kan. Man behöver inte sakna det gamla citizens, för det var bra, mycket bra - men det kommer en tid också med ny musik och nya medlemmar och det kommer också bli jävligt bra, det vet jag...jag bara drömde mig bort ett tag...jag uppskattar att du lägger dig i, det är kul med dialogen!
Ja Makadam, du får presentera dig när vi råkas - när det nu än blir av...
:-)
Vad glad jag blir att du uppskattar mitt inblandande. Var nojig att du inte gjorde det.
Håller koll. Storebror ser dig ,-)
Hej David!
Tänkte bara sända en hälsning! Jag ligger hemma och har feber. Jag kommer neråt i sep/okt någongång. Har du hört Woven Hand?
David hur är det med nya citizens egentligen? Kommer det lite nyheter snart? Är nyfiken som bara den. Var lite rädd ett tag att du tänkte lägga ner. Fel ställe att skriva detta jag vet. Sorry för det.