snubblar på mina egna fötter,
inte kan spela trummor ordentligt fast det borde vara en enkel takt,
inte orkar prata,
ser i kors,
darrar i hela kroppen,
inte har någon aptit,
hör röster (det kan iof. ha varit grannen som pratade)...
Jag sov tre timmar inatt, sedan har jag jobbat och så länge man jobbar är det frid och fröjd, men sedan faller tröttheten över en som en ridå som går ner.
Det är mörkt på morgnarna nu när jag cyklar iväg. Det är vackert, stjärnorna blinkar, månen ligger som en stor skiva över trädtopparna och det gnistrar av krispighet i den tidiga morgonens luft. Jag jobbar ensam de två första timmarna hela veckan och jag har börjat varje morgon med att spela the National i bilen. Det är en så fin skiva och den passar som handen i handsken till den arla morgonstunden.
Nåväl, jag ska fatta mig kort.
Folk frågar och undrar, dels här på bloggen (Kogo, detta är helt rätt plats att ställa frågor så shoot) och dels träffar jag då och då folk på stan som undrar - vad händer egentligen med Citizens David? Kommer det någon mer skiva? Har du ett band? Hur kommer det att låta framöver?
Svaret är:
Jag har ett band,jag ska avslöja mina medlemmar så småningom, vi har repat en hel del men jag är lite lat med repandet eftersom jag jobbar jättemycket just nu. Jag är tvungen att jobba medan jag kan eftersom det är en visstidsanställning och jag behöver pengarna till alla skulder jag har. Det är ett bra band jag har fått ihop dock och jag är säker på att vi förr eller troligen senare kommer ge oss ut och spela.
David & the Citizens är inne i ett mycket spännande skede känner jag. Jag har skrivit en massa låtar under flera års tid som har tagit en skön vändning. Min bokare på Motor, Jesper Kumberg, sade härom dagen att han tyckte det var min bästa samling låtar hitills. Jag är beredd att hålla med.
Om jag fick bestämma, vilket jag inte riktigt får, så skulle jag sätta igång och spela in i morgon eftersom jag är jävligt sugen på det och laddad som fan. Tyvärr så är det så många om och men innan det kan bli så. Och så är det ju det där med pengar...jag måste jobba ett tag till, så är det bara. Men när jag väl kan börja jobba med mitt riktiga jobb så är jag helt övertygad om att det kommer bli fantastiskt.
De flesta av de nya låtarna är pianobaserade och det är jag väldigt glad över, för till den senaste Citizensskivan skrev jag nästan bara gitarrlåtar. Det var kul det med, men pianot är min bästa vän av instrumenten. Jag känner mig friare med pianot.
Jag är både lättad och frustrerad över situationen som jag befinner mig i. Lättad eftersom jag behöver en paus från musiken - jag har slitit med den de senaste 10 åren och det är därför min ekonomi är så totalkvaddad - frustrerad eftersom jag känner att jag sitter på en väldigt fin samling låtar och det kliar i fingrarna av längtan efter att sätta igång att jobba med dem.
Jag vill inte stressa den här gången dock, jag har alltid haft så satans bråttom med saker. Det får kanske ta den tid det tar.
Under tiden uppskattar jag all dialog och uppmuntran från er!
Sömniga hälsningar från mig
7