David Fridlund

I dag är det den 20:e augusti och det är precis tre månader sedan du gick och dog.

 Fråga vem som helst om vad de gjorde eller var de befann sig när de fick nyheten om mordet på Olof Palme, så kan de allihopa berätta ganska detaljerat om det. Precis samma sak är det med dödsbud.

Jag kommer aldrig glömma hur mobilen ringde när jag låg och halvslumrade på ett hotellrum i Jönköping och att jag svarade och din systers röst i andra änden berättade att du dött under natten...det var så konstigt och först blev jag inte ens ledsen, det bet liksom inte på mig, jag tänkte att det kanske var ett misstag, att du visst inte var död - bara väldigt sjuk eller något. Det var inte förrän jag ringde hem och väckte Sara och berättade vad som hänt som det slog mig som med en tsunamis kraft att du var borta och att jag aldrig mer skulle få träffa dig.
Fan att det ska vara så jävla svårt att skaka av sig sorgen, den hänger efter som en igel och gör sig påmind varenda dag, ramlar ner över huvudet när man minst anar det...det går inte en dag utan att jag tänker på dig och det känns faktiskt som att Malmö är lite tommare nu när du inte knatar runt här på gatorna. Ibland när jag sitter på balkongen och tittar ut så förväntar jag mig nästan att se dig komma travande, titta upp mot mig och vinka leende, för att sedan ringa på och komma upp på en kopp te eller kanske bara ett glas vatten. Men det kommer du ju aldrig göra. Inte mer. Inte längre.

Vi hade så roliga ideer om vad vi skulle hitta på för dumt vid din minnesstund. Som att lägga speldosan på kistan och snurra upp "internationalen". Som att bli fulla och dansa på borden. Det hade väl varit "lagom respektlöst" som du själv sade. Tyvärr blev det ju inte så - modet svek väl när det väl gällde, men det hade varit ett "hyss" som jag vet att du hade uppskattat!

Nu har vi snart druckit upp vad sprit du hade hemma, snart använt upp hushållspappret och disktrasorna jag tog ur din garderob när vi städade ur lägenheten. Det har känts som om du varit med varje gång vi tagit några beska droppar eller ett glas från din nästan jästa baginbox- vinare och det har varit trevligt att ha ditt sällskap.  Nu är dropparna som sagt snart slut, men sluta för all del inte hälsa på...

Ja...jag ville bara säga att jag saknar dig så in i helvete.

P.S. du vet den där lappen som satt fasttejpad på toasitsen ? Jag tog loss den och satte fast den utanför ditt köksfönster. Kändes lite som en handling helt i din anda.