David Fridlund

Fan man hinner ju aldrig göra något vettigt när man har ett "riktigt" jobb. Man går upp halv fem på morgonen och jobbar till två och när man kommer hem efter det så vill det till att man håller sig aktiverad för annars somnar man. Att sätta sig i soffan är farligt för det leder oundvikligen till den plågsamma soffinsomningen och den, mina damer och herrar, den är svår att ta sig ur?
I dag är det lördag och jag skall iväg och jobba om två timmar och det känns faktiskt inte ens lite jobbigt. På helgerna jobbar jag själv, annars är man oftast två och två. på gott och ont. Ibland kan det vara jobbigt att man måste prata hela tiden, men ibland är det riktigt trevligt och intressant för man får höra folk berätta om sina liv och vad de har varit med om och hur de hamnat just där de är i dag, folk som jag garanterat inte hade pratat med annars. Sedan verkar det ju vara som på alla arbetsplatser att det finns vissa oskrivna regler och maktbalanser under ytan som man lär sig läsa av efter hand. Tex. är många av de äldre jävligt måna om att få ha "sina" bilar, trots att vem som helst egentligen får ta vilken bil som helst. De blir sura om man tar fel bil och så ringer de chefen som ringer och säger åt en att åka in och byta bil. Lite dagis över det hela, men det är inte mitt problem, jag skall inte jobba där resten av mitt liv. Tror jag. (hjälp)

Jag har spenderat förmiddagen med att diska och plocka lite och lyssna på Lisa Germano - In the Maybe World som är en jäkligt fin platta. Det är få artister som besitter förmågan att skriva låtar och framföra dem med den nerven och närvaron som hon kan. Vi var och såg henne i Köpenhamn för ett tag sedan och jävlar vad bra det var! Jag rekommenderar henne starkt om man inte är rädd för musik som handlar om typ döden och alkoholism och att misshandla sig själv.
Apropå misshandla så kom jag precis på att jag inatt drömde att min storebror fått stryk när han jobbade. I drömmen var det så att om man körde lastbil, eller budbil av något slag så var man tvungen att ge folk skjuts om det inte gick några bussar. Brorsan hade haft mycket att göra och inte varit så sugen på att ta upp fulla ungdomar i sin lastbil, så då hade de spöat honom när han stannat någonstans och gett honom en omgång. Jag träffade honom på sjukhuset när han satt och blev omhändertagen av en sköterska. Det var en rejäl blåtira han hade. Jag får nog ringa honom och kolla så att allt är bra?

Jag skrev en låt för ett par veckor sedan som jag tycker blev riktigt bra och jag ägnade en hel dag åt att spela in den och tyckte allting var skitbra och när jag skulle avsluta dagens arbete och ta ut disketten så raderades plötsligt hela skiten och sedan var det borta för alltid. Det var bara att börja om. Så som den envisa jävel jag faktiskt är har jag nu spelat in den igen och nog blev det bra den här gången också även om min enda bra mikrofon har bestämt sig för att börja glappa så det blir rena lyckoträffen när man lyckas komma igenom en hel tagning och allting kommer med. Det är spännande. Utmanande. För länge sedan när jag bodde i Hägersten och inte hade någon replokal så brukade jag ha en plåtburk med opoppade popcorn i som jag använde som virveltrumma. Det lät inte så jävla dumt ändå med tanke på omständigheterna. Pelle Gustavsson från P3 Demo - Numera P3 Lab var hemma hos mig och gjorde ett inslag om mig, som han kallade "mannen med sveriges brusigaste portabandare", och då hade jag precis ätit upp popcornen så jag kunde inte riktigt visa det geniala med det. han skrattade gott. Numera har jag i alla fall en replokal och t.o.m. ett trumset att tillgå. Min nya trummis Per har ett finfint Ludvig set stående i lokalen som jag får låna och spela på och det låter sanslöst bra. Phil Spector - pampiga pukor.

Om ett par veckor ska jag på stor släktträff i Småland. Det ska bli kul, jag har inte haft mycket kontakt med släkten tidigare. Jag var länge envist övertygad om att jag inte tyckte om dem, ända tills jag faktiskt träffade mina kusiner för första gången i vuxen ålder och upptäckte att de var jättesköna människor och jag måste säga att jag skäms över min envishet. Det är tur att man ibland upptäcker sådant medan det fortfarande finns tid i livet att rätta till det. Annars brukar man ju inse sådant när det är försent.

Nej, gott folk, nu ska jag fortsätta städa innan det är dags att gå iväg i det gråa malmö och tjäna mitt levebröd.

Nej, vänta - jag kom på en sak till som jag måste ta upp:
Midnight Oil!
Jag har den senaste tiden återupptäckt detta lysande band och jag vill härmed uppmana alla andra att göra detsamma. Jag var inne på Folk och Rock häromsistens och köpte den enda cd:n de hade med Oil, vilket var en samling som låg på nice price för 79 pickadoller och dessutom slängde de in Blue Sky Mining på köpet eftersom den saknade omslag. Det kallar jag ett kap!